bloggen

Alldeles förmycket att göra, så pass mycket att jag inte vet var jag ska börja, papper överallt, min stress ökar och vill ta sig uttryck i färg och linjer, men jag måste fokusera, och jag är orolig, och jag vill inte dra på det krystade leendet på söndag och oroa mig för om jag gör rätt, jag vill vara ifred och andas bokstäver som formar latinska namn på inälvor som vi inte ens visste att vi hade.
Och jag vill skriva riktigt bra på proven.

Hans Arnold är, tillsammans med minnet av Tove Jansson den bäste illustratören sedan Aubrey Beardsley regerade med sina linjer.

Jag råkar ju vara tämligen förtjust i den mest våta utav nederbörder, därför reagerar jag sällan negativt när jag
råkar på fenomenet som är fotat här ovan. Just på den platsen är det dock lite knepigt, då man som oskyldig fotgängare måste gå ut en bra bit i gatan för att bespara sina skor och vader ett mycket smutsigt dopp.
(och i hemlighet önskar jag varje gång att jag hade ett par höga gummistövlar, så att jag skulle kunna strosa fram och åter i den stora pölen så länge jag ville.)

Vid sidan av ingången till stadsbibliotekets annex så står det ett litet tält som bångnar av spännande plagg, vackra saris, enkla spegelmobiler som får solkatterna att ömsom snöa och ömsom dansa på högarna av exotiska plagg och glittriga smycken från varmare länder inne i den ytterst provisoriska lilla affären.

Precis utanför tältet står en liten ställning på vilken mängder av olika rökelser trängs i sina avlånga förpackningar.
Det var på långt håll som min känsliga näsa fångade upp doften av nag champa, vilket ledde till att jag genast avbröt mig själv mitt i utläggningen av vad jag gissar var den Stephen King-ljudbok som jag lyssnade på imorse medan jag rent av maniskt bakade kanelbullar i matrummet.

"Åh! Rökelse!" flämtade jag mitt i en mening för att ögonblicket efter öka takten i riktningen ner mot rökelsen.
Nästan lite väl girigt plockade jag upp de brutna testförpackningarna en efter en, förde dem upp mot näsan och drog försiktiga andetag.
Det kändes som om dofterna samlades i gommen, jag kunde nästan röra vid dem med tungan.
Det blev ett paket Nag champa, ett paket "Darshan COCONUT Incense" (mmmMMmmm) och så en mystisk rökelse som jag inte känt doften av tidigare, och som kvinnan i tältet förklarade att det var endast hon som sålde.
Den sistnämnda köpte vi inte direkt, utan hon lade ner ett paketerat smakprov i vår lilla påse.
2 paket rökelse köper du där för 50 :- Och det finns många spännande sorter att välja emellan.
Rekommenderas.
Väl hemma tände jag ljus och rökelsen i den nyköpta rökelsebehållaren (som ni ser på bilden ovan) nostalgitrippade en aning och fick lite flashbacks till mina rökelseosande hippie-goth-tonår, och kläckte lite fler inredningsidéer som jag inte tänker tråka ut dig med just nu, kära läsare.

Nåväl, vad har då Kitschen att göra med någonting?
Well, för många så är rökelse, i ett i övrigt västerländskt hem, lika med kitsch.
Och för många så är rökelse i västerländskt hem lika med New Age.
och för ytterligare en grupp så finns det en direktkoppling mellan new age och kitsch...
Detta var något jag satt och filosoferade över någon milisekund efter jag sett några exemplar av de tavlor som säljs på IKEA... de är massproducerade men tillräckligt väl genomtänkta för att man ska vilja ha dem i sitt hem.. för att man ska vilja visa en del av sin personlighet och smak via denna konst.
Jag har alltid tänkt att den typen av konst är fin men opersonlig.
(Hellre då en airbrushad enhörning som står i ett vattenfall som fusar sig med fullmånen strax ovanför.. ska det vara så ska det vara, liksom.)
Jag kan förstå att IKEAkonsten är stämningsfull på rätt plats... kanske var som helst där man vill ge spa-vibbar, men har ändå alltid tänkt: borde man inte kunna arrangera och knäppa precis lika bra bilder själv, istället för att köpa massproducerade på IKEA för 80 spänn?

OCH då föddes utmaningen: Skapa stämningfull IKEA-konst.


Ovan: lite inspiration.
Jag har klistrat in mitt första birdag på temat med min lilla rökelseinstallation, men, som ni ser.. jag har en lång kitschig väg att vandra innan den ultimata IKEAkonstbilden är tagen.
(ja, jag fotar med min mobilkamera... mobba mig inte för det.)