"SMUTS"
Jag är sjuk.
Och sedan spontanstädningen i igår (då jag var frisk) så har jag lyssnat på audioversionen av Katarina Wennstams senaste bok "Smuts". Jag lånade den, inte på mitt älskade stadsbibliotek (där jag kanske har en skuld på 200 kr, men antagligen / förhoppningsvis inte), utan här i närheten.
Jag älskar vårt lilla lokala bibliotek, utbudet är minst sagt blandat, och givetvis begränsat, men genomtänkt införskaffat. Lokalen är mycket liten, inte mycket större än min lägenhet skulle jag tro.
Där inne finns ett litet läsrum, inglasat, innehållande ca tre studerande individer, utanför läsrummet irrar en äldre man, på gott humör, insvept i alkoholångor, han lallar glatt fram mot mig kommenterar skämtsamt mitt sätt att läsa på böckernas ryggar, sedan gestikulerar han mot toppen av bokhyllan som vi står mitt emot, mot den bruna prydnadsflaskan som står intill vad jag minns som en bukett torkade blommor, han sänker rösten demonstrativt, men är fortfarande ljudlig när han säger: "öh, Ta bort flaskan efter´re,," addera sedan den karaktäristiska slutrosslingen.
Jag skrockar tillsammans med honom åt hans överasskande roliga skämt, och glider sedan vidare mellan hyllorna.
På ett hyllplan så står samlingen med ljudböckerna.
Jag väljer mellan en Stephen King men den var dels på svenska.. och dels mitt i "The dark tower"-serien.
Och som sagt; Katarina Wennstams : "Smuts".
Jag slukade maniskt "Flickan och skulden" som jag samma år gav bort i julklapp till mina då tonåriga kusiner, och min mormor. Jag räknade dagarna till släppet av: "En riktig våldtäktsman", rusade till Akademiebokhandeln tillsammans med min vän P, med vilken jag satte mig i kungsträdgården vid en av de då fyllda dammarna, och önskade tyst och med en känsla av att vara en dålig vän, att jag och P skulle skiljas åt , mycket snart, så att jag i frid skulle få sträckläsa boken.
Jag tror att det var känslan av avgrundsjup hopplöshet som gjorde att jag inte stod ut med att läsa mer än hälften av boken..
Katarina låter verkligheten slå slag efter slag i solarplexus, tills man tappar andan.
"Smuts" är fiktion. Fiktion baserad på verklighet, baserad på fallstudier och intervjuer. Det gör det lättare att klara av den.
Och sedan spontanstädningen i igår (då jag var frisk) så har jag lyssnat på audioversionen av Katarina Wennstams senaste bok "Smuts". Jag lånade den, inte på mitt älskade stadsbibliotek (där jag kanske har en skuld på 200 kr, men antagligen / förhoppningsvis inte), utan här i närheten.
Jag älskar vårt lilla lokala bibliotek, utbudet är minst sagt blandat, och givetvis begränsat, men genomtänkt införskaffat. Lokalen är mycket liten, inte mycket större än min lägenhet skulle jag tro.
Där inne finns ett litet läsrum, inglasat, innehållande ca tre studerande individer, utanför läsrummet irrar en äldre man, på gott humör, insvept i alkoholångor, han lallar glatt fram mot mig kommenterar skämtsamt mitt sätt att läsa på böckernas ryggar, sedan gestikulerar han mot toppen av bokhyllan som vi står mitt emot, mot den bruna prydnadsflaskan som står intill vad jag minns som en bukett torkade blommor, han sänker rösten demonstrativt, men är fortfarande ljudlig när han säger: "öh, Ta bort flaskan efter´re,," addera sedan den karaktäristiska slutrosslingen.
Jag skrockar tillsammans med honom åt hans överasskande roliga skämt, och glider sedan vidare mellan hyllorna.
På ett hyllplan så står samlingen med ljudböckerna.
Jag väljer mellan en Stephen King men den var dels på svenska.. och dels mitt i "The dark tower"-serien.
Och som sagt; Katarina Wennstams : "Smuts".
Jag slukade maniskt "Flickan och skulden" som jag samma år gav bort i julklapp till mina då tonåriga kusiner, och min mormor. Jag räknade dagarna till släppet av: "En riktig våldtäktsman", rusade till Akademiebokhandeln tillsammans med min vän P, med vilken jag satte mig i kungsträdgården vid en av de då fyllda dammarna, och önskade tyst och med en känsla av att vara en dålig vän, att jag och P skulle skiljas åt , mycket snart, så att jag i frid skulle få sträckläsa boken.
Jag tror att det var känslan av avgrundsjup hopplöshet som gjorde att jag inte stod ut med att läsa mer än hälften av boken..
Katarina låter verkligheten slå slag efter slag i solarplexus, tills man tappar andan.
"Smuts" är fiktion. Fiktion baserad på verklighet, baserad på fallstudier och intervjuer. Det gör det lättare att klara av den.
Boktipsbloggar ( fylls på allt eftersom)
Alltså, länkar till bokstipsbloggar och liknande...
- bokdialogen :personlig och saklig på samma gång.
- Emmas boktips : tips om böcker ifrån en vilt främmande Emma.
- Olofströms biblioteks :bokblogg ! Ja bannemig! det är precis vad man tror! rekommenderas såklart.
- Maria Läser : Om böcker och läsandet i sig.
buecker
Idag kunde jag ha fikat ned cappucino efter cappucino, eller snitsigt men långsamt avnjutit en kall sommaröl på någon av söders mustigt svett, avgasiga och prutt-dunstande uteserveringar*, så, jag är faktiskt inte helt säker på vad som flög i mig då jag för min sambo proklamerade att jag ville färdas till stadsbiblioteket.
Efter oroliga konversationer fram och tillbaka rörande byggarbetarna i köket och katterna i vardagsrummet i kombination med den ständigt öppna ytterdörren som inte kunde stängas pga de tjocka slangarna som slingrade sig in från trappuppgången, genom tamburen på det skyddspapperstäckta golvet, till köket och in under diskbänken där de försvann, så befann jag mig äntligen vid Tunnelbanestation: rådmansgatan.
Jag tar mig glatt in via den bizarra lilla ingången med den roterande dörren, och fylls av en underlig typ av ... vördnad, i brist på bättre ord. Min puls ökar alltid när jag är inne i stadsbibliotekt, överallt finns böcker, ord, sagor, fakta, information och hemligheter, skrik och viskningar, och de är alla tillgängliga för mig.
Jag lånar alltid förmånga böcker, och jag vill läsa varenda en.
Jag saknar tiden före mobiltelefoner i var persons ficka/väska/hand.
Speciellt inne i biblioteken.
Jag saknar den där påtagliga tystnaden som aldrig var tyst, utan intensiv och ljudlig, då arkitekturen i sig förstorade varje liten ljudvåg.
Man viskade på sin utandning, man lyssnade till sina egna fotsteg,på snörvlande akademiker som försöker prassla så ljudlöst som möjligt med sina godispåsar, man hoppade till vid smällen av någon som råkat tappa sin bok som landat på stengolvet som ett överdrivet åsknedslag. Och man fruktade eventuella magknorranden som garanterat skulle få alla att vrida på sina huvuden och stirra på en medan man ville sjunka genom marken.
...Jag saknar det lite.
Jag Lånade:
- "What is gnosticism" yes, what is gnosticism?
- "Änglar och Demoner" (nej, inte Dan Browns, utan Nordéns.)
- "Kärlek.nu" nu och inte senare! (har inte med bokens innehåll att göra)
- "Sexindustrin på nätet"Jag letade egentligen efter böcker om prostitution...
- "Utvecklingsstörning/funktionshinder" Lite insikt är alltid bra.
- "Pervers?" Ja, råkar man vara lite experimentellt lagd så...
- "Det funkar!"
- "Lust" Inläst på tyska. (Dels är det Jelinek som jag blev nyfiken på efter att ha blivit förskräkt av "pianolärarinnan, och dels är det som nämnt.. .på tyska.)
- "Blood and smoke" Stephen King på audio.. jag är ju en gammal King-nörd, jag kunde inte motstå denna frestelse.
*Svett och prutt, måhända, pretto-och-kulturskredd? Absolut!
