Se där till vänster, där sitter en medmänniska.
Jag har ett närmast abnormt stort människointresse.
Det är jag som låtsas att jag läser reklamens budskap ovanför fönstrena i tunnelbanetåget, när jag egentligen sitter och funderar över just dig, du, som sitter där under.
Jag leker fram vart du är påväg, varför du ska dit och varför du just lämnade den andra platsen.
Andra stunder sysselsätter jag mig med tankelekar som:
Det är jag som låtsas att jag läser reklamens budskap ovanför fönstrena i tunnelbanetåget, när jag egentligen sitter och funderar över just dig, du, som sitter där under.
Jag leker fram vart du är påväg, varför du ska dit och varför du just lämnade den andra platsen.
Andra stunder sysselsätter jag mig med tankelekar som:
- "koppleri" : Den går ut på att i tanken para ihop olika människor i kupén, och givetvis krävs därtill motivation varför de skulle vara så bra för och med varann. Bäst är de osannolika paren.. det är de som blir lyckligast.
- "Den nakna människan" : Är inte alls så pubertalt som det kan tyckas, det går ut på att man i tanken föreställer sig hur ens medpassagerare skulle se ut utan hud, sedan tar man ett steg till och tar bort Muskulatur och fettvävnad, Olika inre organ och slutar först när vagnen är fylld av skelett med var sitt bultande hjärta. Som bonus kan man sedan radera även skeletten, och därmed vara omgiven av bultande hjärtan som med märkliga rörelser svävar ut och in ur vagnen på olika höjd. Det är faktiskt en mycket behaglig övning.
- "Massmördaren" Enkelt: Vem i vagnen är massmördare, vilka mord har den personen begått och hur kommer det sig att han/hon inte blivit upptäkt än?
Nog om mina oroväckande mentala tidsfördriv.
Vad jag egentligen ville säga när jag började skriva det här inlägget, precis innan det spårade ur var att vi inta tar tillräckligt mycket intresse för våra medmänniskor, oavsett deras ålder och kön.
Någon kanske utstöter en föraktfull fnysning i en ung och dräggig punkares rikting, helt ovetandes om att denne är djupt engagerad i samhällsfrågor som även ligger fnysaren varmt om hjärtat.
Eller killen som tjejen inte ens lade märke till, han, som skulle kunna ha varit den bästa älskaren hon mött om hon ens hade sett att han faktiskt fanns där.
Borgaren som döljer en lång historia av saknad och smärta
Lantisen som bär på drömmar om ett författarskap
Blatten som mest av allt vill studera jurudik och som om nätterna drömmer om sin farbror som i ett annat land blir torterad i det fängelse som myndighetera hävdat att han blivit frigiven ur för länge sedan.
Arbetaren som älskar vin... osv osv.
Jag måste sammanfatta innan jag ballar ur fullständigt: Jag älskar bloggar för att de ger en inblick i andra människors liv.. andra människor som du eller jag hade dömt och sållat bort på ett ögonblick om vi hade suttit bredvid dem på bussen. Alla har sina sagor att berätta.
Jag har mina favoritbloggar länkade här till vänster.. Nu bjuder jag på tre helt nya som jag också har fastnat för.
De väcker tankar och berör på ett eller annat sätt... det är det som är viktigt.
Vad jag egentligen ville säga när jag började skriva det här inlägget, precis innan det spårade ur var att vi inta tar tillräckligt mycket intresse för våra medmänniskor, oavsett deras ålder och kön.
Någon kanske utstöter en föraktfull fnysning i en ung och dräggig punkares rikting, helt ovetandes om att denne är djupt engagerad i samhällsfrågor som även ligger fnysaren varmt om hjärtat.
Eller killen som tjejen inte ens lade märke till, han, som skulle kunna ha varit den bästa älskaren hon mött om hon ens hade sett att han faktiskt fanns där.
Borgaren som döljer en lång historia av saknad och smärta
Lantisen som bär på drömmar om ett författarskap
Blatten som mest av allt vill studera jurudik och som om nätterna drömmer om sin farbror som i ett annat land blir torterad i det fängelse som myndighetera hävdat att han blivit frigiven ur för länge sedan.
Arbetaren som älskar vin... osv osv.
Jag måste sammanfatta innan jag ballar ur fullständigt: Jag älskar bloggar för att de ger en inblick i andra människors liv.. andra människor som du eller jag hade dömt och sållat bort på ett ögonblick om vi hade suttit bredvid dem på bussen. Alla har sina sagor att berätta.
Jag har mina favoritbloggar länkade här till vänster.. Nu bjuder jag på tre helt nya som jag också har fastnat för.
De väcker tankar och berör på ett eller annat sätt... det är det som är viktigt.
TUrkmania
Som genom ett rökelsedoftande "kosmiskt sammanträffande" så slår jag på TV´n och döm om min förvåning när jag inser att det är turkiska ü´n jag hör!
På kunskapskanalen rullar alltså en dokumentär om Bron som kopplar samman Asien med Europa, en toklång, gigantisk bro som skär längsmed horisonten. Nu missade jag tyvärr större delen utav den då jag befann mig i duschen större delen av sändningstiden, men för er som vill ha en titt på Istanbul och höra språket så rekommenderar jag att ni följer mitt exempel och bänkar er framför TVapparaten den 30/7 då den sänds i repris.
På tal om detta land som jag blivit lätt fixerad vid så vill jag tipsa om en musikupplevelse... nu har jag ju mest hört "Halk müzik"; det jag nämnde tidigare som lät som vikingarna... ("Halkmüzik" är faktiskt "Dansmusik"), så döm om min överasskning när jag hörde medryckande som soelvänliga basgångar och en röst som skvallrade att personen som rösten tillhörde garanterat hade mycket kraftiga polisonger.
Den låt som ni kan höra om ni följer denna länk dit den vill ta er, den tycker jag om.. och jag har bestämt mig för att översätta dess text.. så fort jag har en vettig ordbok... ordlistan i slutet på min Turkiska-bok är riktigt det bäst rustade verktyget för just den uppgiften.
Var så goda.
Så mycket man inte vet.
Jag satt och skämdes i min okunnighet hemma hos vår gemensamma vän S.
Jag blev frusterad över att inte förstå vad hon, hennes syster och deras vänner sa, vad de turkiska orden i det lena, ljudliga och bitvis raspiga samtalet betydde.
Och min skam över att jag egentligen inte hade någon koll på vem den store Kemal Atatürk var, sved.. ack så den sved.
Så; jag beslöt mig att göra något åt det.
Boken "Turkiska för Nybörjare" var dyr, CDn som jag fick lov att köpa separat var fan ännu dyrare, obskyr turkisk musik inhandlad från MultiKulti och den där fantastiska lilla inrökta tobaksaffären på söder /må dess nätter vara ljumma och stjärnklara/ ömsom vibrerar, ömsom ylar fram ur högtalarna eller genom mina hörlurar.
Jag vill utsätta mig för språket så mycket jag kan. ...vilket antagligen driver sambon till lättare vanvett, men han muttrar nog att hans stöd betyder mycket för mig, för han biter ihop och håller god min.
Orhan Pamuks "den svarta boken" står i bokhyllan.. det kan inte vara fler än tio sidor lästa med stor ambition och entusiasm på tunnelbanan... varför står den den nu där och samlar damm?
Jag tycker om Orahns ordval och hans detaljerade beskrivningar om livet i Istanbul lockar.
På stolarna sitter gula post it lappar på vilka det står "iskemle" och jag svär över att turkisk film ska vara så satans omöjlig att finna.
kl 05:15
För ett år sedan så steg jag regelbundet upp vid den här tiden, för att släpa mig till min dåvarande arbetsplats: ett kök i Upplands Väsby.
Jag tog första tunnelbanan till St: Eriksplan där jag på vägen till pendeltågsstationen kunde se kioskägare hänga ut plastflaggor på vilka det stod "ÖPPET". Därifrån tog jag pendeltåget till Rotebro som man skulle kunna kalla "platsen vid ingenstans"*, och väl i rotebro sprang jag över vägen för att komma till bussen som gick till infra city.**
Arbetsuppgifterna var det sannerligen inget fel på.. däremot gick jag sönder.. bit för bit... jag krackelerade.
Tiden då jag skulle sluta rent officiellt var kl 16 om jag jobbade i köket... ofta var jag tvungen att jobba över och var därmed hemma inte tidigare än 18:00.
Vid 21:00 slocknade jag som ett ljus.. men det spelade ingen egentlig roll hur tidigt jag gick och la mig kvällen innan, illamåendet vaknade alltid tillsammans med mig, och satt kvar från det att jag stängde av väckarklocksfunktionen på mobilen morgonen därpå.
*det var som att anlända till en lugnare del av landet... där de förvisso råkade ha en buss och pendeltågsstation, samt ett överbelamrat ochfönsterfritt konsum, en pizzeria... och inte så mycket mer vad jag kan minnas.
**infra city är en egen liten värld.
Dess strävan är att uppnå en kosmopolitiskt representativ Dubaistandard, med glastaksbyggnader, kitschigt underbara inomhusvattenfall och levande palmer i hotellen.
Där finns Stormarknader för dataintresserade, snabbmatskök och restauranger samt kontorsbyggnader, frisörer, ytterligare ett konsum, och ...RUSTA.
Varför RUSTA-butiker alltid ska befinna sig vid världens ände, tillgängligt endast för vana bilister är ett mysterium.
Jag tog första tunnelbanan till St: Eriksplan där jag på vägen till pendeltågsstationen kunde se kioskägare hänga ut plastflaggor på vilka det stod "ÖPPET". Därifrån tog jag pendeltåget till Rotebro som man skulle kunna kalla "platsen vid ingenstans"*, och väl i rotebro sprang jag över vägen för att komma till bussen som gick till infra city.**
Arbetsuppgifterna var det sannerligen inget fel på.. däremot gick jag sönder.. bit för bit... jag krackelerade.
Tiden då jag skulle sluta rent officiellt var kl 16 om jag jobbade i köket... ofta var jag tvungen att jobba över och var därmed hemma inte tidigare än 18:00.
Vid 21:00 slocknade jag som ett ljus.. men det spelade ingen egentlig roll hur tidigt jag gick och la mig kvällen innan, illamåendet vaknade alltid tillsammans med mig, och satt kvar från det att jag stängde av väckarklocksfunktionen på mobilen morgonen därpå.
*det var som att anlända till en lugnare del av landet... där de förvisso råkade ha en buss och pendeltågsstation, samt ett överbelamrat ochfönsterfritt konsum, en pizzeria... och inte så mycket mer vad jag kan minnas.
**infra city är en egen liten värld.
Dess strävan är att uppnå en kosmopolitiskt representativ Dubaistandard, med glastaksbyggnader, kitschigt underbara inomhusvattenfall och levande palmer i hotellen.
Där finns Stormarknader för dataintresserade, snabbmatskök och restauranger samt kontorsbyggnader, frisörer, ytterligare ett konsum, och ...RUSTA.
Varför RUSTA-butiker alltid ska befinna sig vid världens ände, tillgängligt endast för vana bilister är ett mysterium.
GRATISKRAMAD
För en halv evighet sedan, någongång mellan våras och vintras, så blev jag attack-gratiskramad av en mycket lång ung man som formligen lyste utav en remarkabel allomfattande ...kärlek faktiskt, ja bannemig.
Jag vet inte vad det var som jag skulle göra där vid sergelstorg... jag har för mig att mina skor var fallfärdiga och jag hade tillräckligt med kosing ihopskrapat till ett par nya... jag har även för mig att jag var sjuk... eller så hade jag precis varit sjuk.. ofräsch var jag i vilket fall.. så till den grad att man hoppas att man inte ska råka på någon som man eventuellt känner eftersom den individen då kommer att förfasa sig över vilket illaluktande drägg man är... föga anade jag att jag skulle bli attackkramad och att detta dessutom skulle förevigas och spridas över internätet.
På väg nedför trapporna som leder ner till "plattan" så får jag syn på en kille med ett höjt plakat som konsekvent blev ignorerad av förbipasserande.
På plakatet står det skrivet: FREE HUGS.
Jag får en konstig flashback tillbaka till nittiotalets överhypade "stockholms kulturår" och tänker: "happening? Dolda Kameran... mycket illa dold i sådana fall, ett odskefullt skämt?"
Samtidigt så roar det mig att se det absurda i situationen.. här står en kille som endast offererar kramar... GRATIS dessutom, och folk låtsas med all önskvärd tydlighet att de inte ser honom.
Jag var egentligen grinig och ville låtsas detsamma... men det var lönlöst då han hade sett att jag såg och därmed siktade in sig på mig. Vilken man dessutom kan skåda på videon,
En smula motvillig men med glädje gav jag honom en kram och förundrades ett ögonblick över hur bra det kändes att bli omfamnad, även om personen med utsträckta armar är vilt främmande.
FreeHugs heter det fantastiska projektet.
I korthet kan man säga att det rör sig om att sprida kramar.. eftersom det bästa i livet är gratis.
(...med "det bästa i livet" så syftar jag i huvudsak på Kärlek och respekt, för den bittre cyniker som undrar vad jag yrar om)
Jag vet inte vad det var som jag skulle göra där vid sergelstorg... jag har för mig att mina skor var fallfärdiga och jag hade tillräckligt med kosing ihopskrapat till ett par nya... jag har även för mig att jag var sjuk... eller så hade jag precis varit sjuk.. ofräsch var jag i vilket fall.. så till den grad att man hoppas att man inte ska råka på någon som man eventuellt känner eftersom den individen då kommer att förfasa sig över vilket illaluktande drägg man är... föga anade jag att jag skulle bli attackkramad och att detta dessutom skulle förevigas och spridas över internätet.
På väg nedför trapporna som leder ner till "plattan" så får jag syn på en kille med ett höjt plakat som konsekvent blev ignorerad av förbipasserande.
På plakatet står det skrivet: FREE HUGS.
Jag får en konstig flashback tillbaka till nittiotalets överhypade "stockholms kulturår" och tänker: "happening? Dolda Kameran... mycket illa dold i sådana fall, ett odskefullt skämt?"
Samtidigt så roar det mig att se det absurda i situationen.. här står en kille som endast offererar kramar... GRATIS dessutom, och folk låtsas med all önskvärd tydlighet att de inte ser honom.
Jag var egentligen grinig och ville låtsas detsamma... men det var lönlöst då han hade sett att jag såg och därmed siktade in sig på mig. Vilken man dessutom kan skåda på videon,
En smula motvillig men med glädje gav jag honom en kram och förundrades ett ögonblick över hur bra det kändes att bli omfamnad, även om personen med utsträckta armar är vilt främmande.
FreeHugs heter det fantastiska projektet.
I korthet kan man säga att det rör sig om att sprida kramar.. eftersom det bästa i livet är gratis.
(...med "det bästa i livet" så syftar jag i huvudsak på Kärlek och respekt, för den bittre cyniker som undrar vad jag yrar om)
Vi enligt Simpsons...
Jag
jag, kl 08.00 . Observera de kraftiga ;gonbrynen och det remarkabla morgonrufset.
och min sambo
...ett tjusigt par.
hur ser du ut
http://www.simpsonsmovie.com/main.html
jag är en präktig torrboll, vad är du?
You are mild-mannered, good,
strong and you love to help others.
strong and you love to help others.
| Superman | 80% | |
| Hulk | 75% | |
| Wonder Woman | 68% | |
| Supergirl | 68% | |
| Robin | 60% | |
| Spider-Man | 60% | |
| Green Lantern | 55% | |
| The Flash | 50% | |
| Batman | 40% | |
| Catwoman | 35% | |
| Iron Man | 35% |
http://www.thesuperheroquiz.com/
...och så var det dags för vädret...
Jag vill ta detta tillfälle att hylla den sommar som vi har upplevt hittills i år.
Visst har det kanske varit kvavt någon dag, men långt ifrån alla dagar har varit besvärande i sin tryckande fuktighet.
Och visst har det någon gång varit "lite för varmt", men fortfarande inte i närheten av 05´s monstersommar tack och lov. Jag är lycklig över de senaste ljuvligt regninga dagar som vi fått tillfälle att åtnjuta då luften känns sval och ren.(mindre ljuvligt för de översvämningsdrabbade, givetvis,de måste ju ha det så rasande jobbigt, arma människor.)
Jag gillar regn... när det inte har regnat på några veckor så saknar jag det och känner en märklig lätt oro någonstans i mig själv. Nu har jag tyvärr förlorat vårt fina paraply inne på citygrossisten, så långa promenader i regnet blir nu betydligt mer...blöta... och en smula mer hälsovådliga.
Nåväl... huvudsaken för mig är att det regnar.
Visst har det kanske varit kvavt någon dag, men långt ifrån alla dagar har varit besvärande i sin tryckande fuktighet.
Och visst har det någon gång varit "lite för varmt", men fortfarande inte i närheten av 05´s monstersommar tack och lov. Jag är lycklig över de senaste ljuvligt regninga dagar som vi fått tillfälle att åtnjuta då luften känns sval och ren.(mindre ljuvligt för de översvämningsdrabbade, givetvis,de måste ju ha det så rasande jobbigt, arma människor.)
Jag gillar regn... när det inte har regnat på några veckor så saknar jag det och känner en märklig lätt oro någonstans i mig själv. Nu har jag tyvärr förlorat vårt fina paraply inne på citygrossisten, så långa promenader i regnet blir nu betydligt mer...blöta... och en smula mer hälsovådliga.
Nåväl... huvudsaken för mig är att det regnar.
Jag vet inte varför jag alltid har älskat regn. Som barn var jag en av de, eller den enda /beroende på sällskap/ som faktiskt sprang ut i regnet, istället för ifrån.
Jag tyckte egentligen lika mycket om att vara ute i regnet som att vara inne och titta ut på det.
Jag minns hur jag mös på sommarfritids, under ett av de stora sommarregnen, när ingen av oss ungar fick vara ute längre, och blev inropade för att spendera dagen inomhus.
Jag stod länge vid den inglasade delen som vätte mot gården och lekplatsen, lyssnade till de stora dropparnas slag mot fönstret och njöt av att se vätan växa på andra sidan glaset.
Vattenpölarna förvandlades inför mina ögon till lockande bassänger, och jag önskade att jag hade fått gå ut, bara för ett litet kort ögonblick, bara tillräckligt för att få stå där och bli genomblöt... vilket personalen på sommarfritids givetvis aldrig hade tillåtit. Runt omkring mig fanns små klickar av barn som förvånansvärt tyst spelade spel, eller läste för varann.
Själv stod jag ensam och njöt av regnet.
Och sedan kom åskan.
Viss panik utbröt bland somliga barn, och allt blev ännu bättre än tidigare.
Jag tyckte egentligen lika mycket om att vara ute i regnet som att vara inne och titta ut på det.
Jag minns hur jag mös på sommarfritids, under ett av de stora sommarregnen, när ingen av oss ungar fick vara ute längre, och blev inropade för att spendera dagen inomhus.
Jag stod länge vid den inglasade delen som vätte mot gården och lekplatsen, lyssnade till de stora dropparnas slag mot fönstret och njöt av att se vätan växa på andra sidan glaset.
Vattenpölarna förvandlades inför mina ögon till lockande bassänger, och jag önskade att jag hade fått gå ut, bara för ett litet kort ögonblick, bara tillräckligt för att få stå där och bli genomblöt... vilket personalen på sommarfritids givetvis aldrig hade tillåtit. Runt omkring mig fanns små klickar av barn som förvånansvärt tyst spelade spel, eller läste för varann.
Själv stod jag ensam och njöt av regnet.
Och sedan kom åskan.
Viss panik utbröt bland somliga barn, och allt blev ännu bättre än tidigare.
Regn är sådan nederbörd som endast består av vattendroppar. Dropparnas radie varierar normalt mellan 0,05 och 3,0 mm. Vid vanligt regn är dropparna större än 0,25 mm. Vid mindre droppar är det duggregn.
Vanligtvis har regn ett pH precis under 6. Det på grund av att atmosfärisk koldioxid löses upp i droppen och formar en mindre mängd kolsyra, vilket ger lägre pH. I vissa öknar, innehåller luftburen sand tillräckligt mycket kalcium för att höja pH-värdet till neutral, och kanske till och med basiskt. Regn med pH under 5,6 räknas som surt regn.
Regndroppars verkan på hastigheten, vilken är större för större regndroppar. Vid havsnivå, utan vind, regnar 0,5 mm duggregn i en hastighet av ungefär 2 m/s, medan större droppar (5 mm) regnar i ungefär 9 m/s.
Om en film.
Transformers.
Transformers är en film vars egentliga behållning är de gigantiska CGI-robotarna som dundrar, fumlar och charmar sig omrking i ca 30% utav filmen.
Och de resterande 70%?
Well... om jag säger såhär... Filmen är baserad på den tecknade med samma namn som visades 1984, riktad till väldigt små pojkar. Handlingen kretsar kring stora robotar från yttre rymden som på grund av tragiska och expotlionsartade händelser befinner sig på jorden, och det finns två typer av robotar: "Autobots" de goda och "Decepticons" de onda. Ja, egentligen finns det betydligt fler typer, som "Dinobots" mfl, men de dyker aldrig upp i filmen.
Pga att denna film är skapad av de grabbar som under åttiotalet satt med halvöppna munnar och nollställda ansikten framför TVn, lekte med de dyra leksaksrobotarna som barn, och då med andra fd barn i åtanke som publik så blir ju resultatet därefter; många fantastiska specialeffekter, många explosioner, och följande överåldrade, "vinnande" recept:
- Huvudrollen är den nördiga och lätt impopuläre MEN ambitiöse och smarte Sam Witwicky. Han är givetvis förälskad i den vackra Michaela som visar tvivelaktigt omdöme då hon är tillsammans med den klyschigt blåsta och muskulöse sportaren i klassen. Ja.. det kommer att gå precis så som ni har gissat.. för; i hollywood är det män som styr, och när det är grabbiga nördar som skriver manuset, så är det deras impopulära tonårsjag som förgäves suktade efter den vackra cheerleadern, som äntligen vinner.
- Michaela. Jag nämnde ju henne där ovan, och det är inte så mycket mer än så...Om tjejen som spelar henne faktiskt även är en bra skådespelare framgår tyvärr inte av filmen... Hennes karaktär är reducerad till ett trånobjekt, den heta bruden, musan, den platta blottade magen, en passiv drivkraft som då och då klämmer ur sig en replik. Och det är verkligen sorgligt att se.
- En sidestory som utspelar sig i Iran, där Amerikansk militär blir attakerade av de onda decepticons.
- En till Het Brud.
- Och ytterligare en Nörd för att matcha henne... denna gång ännu nördigare eftersom han är det "sämsta"; Svart, Fet och Oskuld.
Ju mer jag tänker på det destå mer äcklad blir jag tyvärr av alla klyshor och den enorma bristen på nyans i storyn samt karaktärskildringar. Jag blir äcklad när jag tänker på det ivriga och ogenerade produktplacerandet ( vid ett tillfälle diskuteras Nokia i ca en minut...smidigt).
Jag blir äcklad när jag tänker på romantiserandet av militären: "You´re a soldier now!!", och det rör sig om att dö ärofyllt hit och dit. Och givetvis blir jag äcklad av den illa hanterade sexismen.
Nu får jag inte tänka mer på det där, för i övrigt blev jag stormförtjust i filmen.
Ja, jag väljer helt enkelt att blunda för dessa dödssynder då resten av filmen gav mig en charmig och kittlande bergochdalbanefärd, som jag ohämmat njöt av hela tiden.
Och jag är kär i robotar.
Lycka i en liten blogg
Jag satt som vanligt och slösurfade, varvid jag ramlade på följande ljuvliga blogg.
den tycks vara gjord för tre kategorier av människor:
den tycks vara gjord för tre kategorier av människor:
- De som brukade ligga på rygg utomhus och fantisera kring olika molnformationer: "där är en kanin, där är ett luftskepp, där är en kontinent" osv, och som gör det än idag... i smyg.
- De som i allmänhet är fascinerade av naturen.
- De som är allmänt fascinerade av naturen och som då och då tar sig tid att lägga sig på rygg och njuta av molnen.
tatuering/konst. vol1
När jag säger "tatuering" så tänker nog våra föräldrar på högljudda sjöbusar med försmak för vätskebaserade, alkoholhaltiga frukostar, eller kanske på fåordiga män med kriminellt förflutet...
När jag säger: "Tatuering" så tänker du kanske på de som år 1996 var coolast på gymnasiet som nyligen tatuerat in en taggtråd runt överarmen, eller ännu bättre, de som hade en fet, sexig svart tribal på axeln, eller varför inte en sol som ramar in naveln, för att inte nämna: en prydande tribal på Svanken?
Du kanske tänker på 22 åriga vackra och kaxiga tjejer, oemotståndliga i vackra rockabillifrisyrer och med färgglada pinuppor som posar på deras armar, från handled till armbåge, från armbåge till axel, med två söta svalor strax under nyckelbenen...
Eller män med vackra japanska sleeves?
Tatueringar är härliga, men de tenderar till att hålla sig till vissa mallar.. kanske är det därför som jag blir så lycklig när jag ser följande naivistiska motiv... man skulle kunna tro att konstnären mest suttit och telefonkluddat på klientens hud... men tittar man noga så kan man se att tatueraren har ett glasklart sinne för design och komposition.
Samtliga bilder tillhör lionel fahy
Modigt, vackert, poetiskt och lekfullt.
Besök konstnärens website här.
När jag säger: "Tatuering" så tänker du kanske på de som år 1996 var coolast på gymnasiet som nyligen tatuerat in en taggtråd runt överarmen, eller ännu bättre, de som hade en fet, sexig svart tribal på axeln, eller varför inte en sol som ramar in naveln, för att inte nämna: en prydande tribal på Svanken?
Du kanske tänker på 22 åriga vackra och kaxiga tjejer, oemotståndliga i vackra rockabillifrisyrer och med färgglada pinuppor som posar på deras armar, från handled till armbåge, från armbåge till axel, med två söta svalor strax under nyckelbenen...
Eller män med vackra japanska sleeves?
Tatueringar är härliga, men de tenderar till att hålla sig till vissa mallar.. kanske är det därför som jag blir så lycklig när jag ser följande naivistiska motiv... man skulle kunna tro att konstnären mest suttit och telefonkluddat på klientens hud... men tittar man noga så kan man se att tatueraren har ett glasklart sinne för design och komposition.
Samtliga bilder tillhör lionel fahy
Modigt, vackert, poetiskt och lekfullt.
Besök konstnärens website här.
Amy Winehouse - "fuck me pumps"
HEMMA HOS reportage, blandat med pysseldokumentation.
Action, mina damer och herrar, detta är action på hög nivau.
SKÅDA Leifs omtalade fondvägg med prydande "Pysselkerleek" .
(motivet på bilden då.. det är två pysslingar från musikergruppen Sigur rós som är avbildade.)
Samt Leifs händelserika och detaljfyllda hyllor.
INREDNINGSREPORTAGE
Pysslingar, hylla, cylinderkatt, hamtaro (present från moi) och en genial Londontavla.
Leifs enhörningstema är incirklat.
Här finnes andra fantastiska leiflämningar. Se, njut, förundras.
MAGISKT
Senare förvandlades Leifs transformerssäng till en soffa.
Då det såg bökigt ut så ville jag assistera, och hjälpte till med att ha sönder soffan en smula i sömmen.
Jag drabbades därmed av ett stycke ångest, och har dåligt samvete över det än idag.
PYSSELKATASTROFSTIPS
Här ser vi Leif ögonblicket efter att hon råkat kasta en ask med vackra små glaspärlor på marken.
Men Leif har en IQ som är betydligt högre än genomsnittets ( det är sant) och piffig som hon och hela hennes familj är, så räddar hon situationen med hjälp av en nylonstrumpa och en liten behändlig dammsugare.
PYSSEL
Leif har redan utforskat pärlors zoologiska möjligheter tidigare..
Två krokodiler som jag pärlade ihop under Leifs vaksamma öga.
Och den fruktade spindelanden som Leif skapade.
Det var allt för just nu.
Se och njut.
Action, mina damer och herrar, detta är action på hög nivau.
SKÅDA Leifs omtalade fondvägg med prydande "Pysselkerleek" .
(motivet på bilden då.. det är två pysslingar från musikergruppen Sigur rós som är avbildade.)
Samt Leifs händelserika och detaljfyllda hyllor.
INREDNINGSREPORTAGE
Pysslingar, hylla, cylinderkatt, hamtaro (present från moi) och en genial Londontavla.
Leifs enhörningstema är incirklat.
Här finnes andra fantastiska leiflämningar. Se, njut, förundras.
MAGISKT
Senare förvandlades Leifs transformerssäng till en soffa.
Då det såg bökigt ut så ville jag assistera, och hjälpte till med att ha sönder soffan en smula i sömmen.
Jag drabbades därmed av ett stycke ångest, och har dåligt samvete över det än idag.
PYSSELKATASTROFSTIPS
Här ser vi Leif ögonblicket efter att hon råkat kasta en ask med vackra små glaspärlor på marken.
Men Leif har en IQ som är betydligt högre än genomsnittets ( det är sant) och piffig som hon och hela hennes familj är, så räddar hon situationen med hjälp av en nylonstrumpa och en liten behändlig dammsugare.
- Pärlorna sugs upp och stannar pga själva suget i nylonstrumpan.
- Munstycket med nylonstrumpan förs ovanför asken.
- Dammsugaren stängs av, och pärlorna faller då snällt ner i asken och eventuellt golvdamm samlas i nylonstrumpan.
PYSSEL
Leif har redan utforskat pärlors zoologiska möjligheter tidigare..
Två krokodiler som jag pärlade ihop under Leifs vaksamma öga.
Och den fruktade spindelanden som Leif skapade.
Det var allt för just nu.
Se och njut.
The return of the IKEA-art!
Ja, efter det senaste lätt deprimerande inlägget som hittils endast en person orkat läsa sig igenom ( det kan ha varit jag, men jag är inte helt säker) Så beslöt jag mig för att ta tjuren vid hornen och få ändalykten ur vagnen, sätta bollen i rullning, ja , få någonting gjort, helt enkelt, så jag tänkte bidra med några kandidater till ikeakonst-temat.
Vad sägs om följande?
Fotade under en utflykt till drottningholm.
Kitschigt,va?
Den söta lilla detaljen med E hjärta A fanns där när vi tassade dit*, och vem vet, kanske den har suttit där sedan 1700 talet då dåvarande knug sprättande spatserade fram över grusgångarna med sin lilla silverkäpp.
*det var alltså inte vi som krafsade dit det i hopp om att fånga den ultimata IKEA-bilden.
Vad sägs om följande?
Fotade under en utflykt till drottningholm.
Kitschigt,va?
Den söta lilla detaljen med E hjärta A fanns där när vi tassade dit*, och vem vet, kanske den har suttit där sedan 1700 talet då dåvarande knug sprättande spatserade fram över grusgångarna med sin lilla silverkäpp.
*det var alltså inte vi som krafsade dit det i hopp om att fånga den ultimata IKEA-bilden.
uppdatering
I flera dagar har jag planerat att glädja er tre, trogna läsare (varav vilka jag är en), med uppdateringar och bilder ifrån min och Leffes pysselafton som främst resulterade i en nästan tom flaska martini, en uppätan halvliter chokladkrossglass, en uppäten kaka med rättvise och kravmärkt choklad, och slutligen: två krokodiler av pärlor.
Jag har velat ge er detaljerade återgivningar av vår underbara picknick på själva knugens välklippta gräsmatta* med bilder från vackra drottningholm, men även det har ni blivit besparade.
Nu sitter jag här efter en lång kvällspromenad och huvudet är fullt av avgaser, som tex: att nationaldemokraterna vill starta eget dagis, hur människor plågar djur för sitt egna höga nöje, men främst: hur människor kan vara så empatibefriade att man idag, på 2000talet, fortfarande utser vissa som bättre än andra, och många som sämre... Somliga så dåliga att de per automatik raderas från näthinnan av förbipasserande av högre rang.. jag talar givetvis nu om hemlösa.
Och hur ungdomar rättfärdigar att misshandla, utnyttja och förnedra människor som förlorat allt, befinner sig så lågt på botten att de inte längre har något värde ens för sig själva.
Jag talar dels om ofattbart äckligt cyniska "bumfights". ...jag har inte sett filmen i sin helhet och det är jag nöjd med. typiskt av en grabb av högre medelklass att utnyttja folk på det viset.. det får mig att vilja kaskadkräkas på en hel kultur.
Och dels så talar jag om fenomenet "Bumbashing" som är så lågt att det är i klass med att misshandla barn och djur. Friska kids som ger sig på hemlösa med diverse tillhyggen.
En sitaution där någon helt utan rättigheter, som är övermannad och inte i stånd till att ens försvara sig.. jag saknar ord för att beskriva hur ledsen jag blir på bristen av medmänsklighet.
Vi är så bra här i väst, det finns ju knappt kvar några orättvisor alls, inte kan det göra det i ett land som kallar sig "det mest jämställda i världen" när kvinnors lön motsvarar 80% av mäns lön för likvärdigt jobb, och där hemlösa behandlas som osynliga, akut psyksjuka inte får vård i tid och tragedin blir ett faktum, där rasismen och sexismen finns överallt.
Snälla folk...
Gör om.. gör rätt.
Situation Stockholm. Bra tidskrift, köp den.
Nej, jag är inte på det bästa av humör för ögonblicket...
Jag har velat ge er detaljerade återgivningar av vår underbara picknick på själva knugens välklippta gräsmatta* med bilder från vackra drottningholm, men även det har ni blivit besparade.
Nu sitter jag här efter en lång kvällspromenad och huvudet är fullt av avgaser, som tex: att nationaldemokraterna vill starta eget dagis, hur människor plågar djur för sitt egna höga nöje, men främst: hur människor kan vara så empatibefriade att man idag, på 2000talet, fortfarande utser vissa som bättre än andra, och många som sämre... Somliga så dåliga att de per automatik raderas från näthinnan av förbipasserande av högre rang.. jag talar givetvis nu om hemlösa.
Och hur ungdomar rättfärdigar att misshandla, utnyttja och förnedra människor som förlorat allt, befinner sig så lågt på botten att de inte längre har något värde ens för sig själva.
Jag talar dels om ofattbart äckligt cyniska "bumfights". ...jag har inte sett filmen i sin helhet och det är jag nöjd med. typiskt av en grabb av högre medelklass att utnyttja folk på det viset.. det får mig att vilja kaskadkräkas på en hel kultur.
Och dels så talar jag om fenomenet "Bumbashing" som är så lågt att det är i klass med att misshandla barn och djur. Friska kids som ger sig på hemlösa med diverse tillhyggen.
En sitaution där någon helt utan rättigheter, som är övermannad och inte i stånd till att ens försvara sig.. jag saknar ord för att beskriva hur ledsen jag blir på bristen av medmänsklighet.
Vi är så bra här i väst, det finns ju knappt kvar några orättvisor alls, inte kan det göra det i ett land som kallar sig "det mest jämställda i världen" när kvinnors lön motsvarar 80% av mäns lön för likvärdigt jobb, och där hemlösa behandlas som osynliga, akut psyksjuka inte får vård i tid och tragedin blir ett faktum, där rasismen och sexismen finns överallt.
Snälla folk...
Gör om.. gör rätt.
Situation Stockholm. Bra tidskrift, köp den.
Nej, jag är inte på det bästa av humör för ögonblicket...
DIY Kitsch & Andlighet
Vid sidan av ingången till stadsbibliotekets annex så står det ett litet tält som bångnar av spännande plagg, vackra saris, enkla spegelmobiler som får solkatterna att ömsom snöa och ömsom dansa på högarna av exotiska plagg och glittriga smycken från varmare länder inne i den ytterst provisoriska lilla affären.
Precis utanför tältet står en liten ställning på vilken mängder av olika rökelser trängs i sina avlånga förpackningar.
Det var på långt håll som min känsliga näsa fångade upp doften av nag champa, vilket ledde till att jag genast avbröt mig själv mitt i utläggningen av vad jag gissar var den Stephen King-ljudbok som jag lyssnade på imorse medan jag rent av maniskt bakade kanelbullar i matrummet.
"Åh! Rökelse!" flämtade jag mitt i en mening för att ögonblicket efter öka takten i riktningen ner mot rökelsen.
Nästan lite väl girigt plockade jag upp de brutna testförpackningarna en efter en, förde dem upp mot näsan och drog försiktiga andetag.
Det kändes som om dofterna samlades i gommen, jag kunde nästan röra vid dem med tungan.
Det blev ett paket Nag champa, ett paket "Darshan COCONUT Incense" (mmmMMmmm) och så en mystisk rökelse som jag inte känt doften av tidigare, och som kvinnan i tältet förklarade att det var endast hon som sålde.
Den sistnämnda köpte vi inte direkt, utan hon lade ner ett paketerat smakprov i vår lilla påse.
2 paket rökelse köper du där för 50 :- Och det finns många spännande sorter att välja emellan.
Rekommenderas.
Väl hemma tände jag ljus och rökelsen i den nyköpta rökelsebehållaren (som ni ser på bilden ovan) nostalgitrippade en aning och fick lite flashbacks till mina rökelseosande hippie-goth-tonår, och kläckte lite fler inredningsidéer som jag inte tänker tråka ut dig med just nu, kära läsare.
Nåväl, vad har då Kitschen att göra med någonting?
Well, för många så är rökelse, i ett i övrigt västerländskt hem, lika med kitsch.
Och för många så är rökelse i västerländskt hem lika med New Age.
och för ytterligare en grupp så finns det en direktkoppling mellan new age och kitsch...
Detta var något jag satt och filosoferade över någon milisekund efter jag sett några exemplar av de tavlor som säljs på IKEA... de är massproducerade men tillräckligt väl genomtänkta för att man ska vilja ha dem i sitt hem.. för att man ska vilja visa en del av sin personlighet och smak via denna konst.
Jag har alltid tänkt att den typen av konst är fin men opersonlig.
(Hellre då en airbrushad enhörning som står i ett vattenfall som fusar sig med fullmånen strax ovanför.. ska det vara så ska det vara, liksom.)
Jag kan förstå att IKEAkonsten är stämningsfull på rätt plats... kanske var som helst där man vill ge spa-vibbar, men har ändå alltid tänkt: borde man inte kunna arrangera och knäppa precis lika bra bilder själv, istället för att köpa massproducerade på IKEA för 80 spänn?
OCH då föddes utmaningen: Skapa stämningfull IKEA-konst.
Ovan: lite inspiration.
Jag har klistrat in mitt första birdag på temat med min lilla rökelseinstallation, men, som ni ser.. jag har en lång kitschig väg att vandra innan den ultimata IKEAkonstbilden är tagen.
(ja, jag fotar med min mobilkamera... mobba mig inte för det.)
