bloggen

var det som stod utanför pressbyrån i en tjusig grön kappa och väntade på mig med en ängels tålamod.
Jag syftar givetvis på samma kvinna som skriver MYRKYRbloggen, ja fröken myrkyr herself i egen magisk person.
Och hon är i sanning magisk, hon trollar fram pulsvärmare ur flerfärgat garn, hon kan faktiskt sy ( sådant imponerar)
och hon är en dansande bibliotekarie som kan konsten att  trollbinda en annars så ofokuserad publik som den som består av små barn.
Vi lyckades orientera oss till café Edenborg ( som HON-the växsjö-bo ledde mig till. Ja, jag är en skam för alla klämmiga söderfixerade stockholmare) där vi satt i gemensamt pch pyssligt gemyt tills volymen chockhöjdes och en ung kvinna kom fram till oss och skrek över hiphopen: "NI VET ATT VI HAR STÄNGT?!".
Jag rafsade ihop mitt pick och pack, fröken bibliotekarie gjorde det samma och sedan hastade vi ut i det mjuka aftonregnet för ett litet adjö, farväl och höravdigomduärikrokarna. Och sedan for vi åt varsitt håll.

Ett minst sagt angenämnt möte med en minst sagt spännande, rolig och intelligent individ.