Varning
Jag ville rita en bild föreställande ett ilsket barn.
När jag tecknar ansikten så vill jag helst ha en bild att utgå ifrån, som en förlaga, för att sedan förändra den som jag själv vill.
Så jag beslöt mig att, som så många gånger förr i samma situation, söka i googles bildbank.
Och jag vill nu utfärda en varning till alla; sök INTE efter "angry child" i googles bildbank.
Jag vill inte gå in på detaljer, men mitt bland bilderna som visades på barn, som av ett eller annat skäl såg mer eller mindre fejkat ilskna ut, så fanns en bild som jag önskar att jag inte ens sett.
Ju mer jag tänker på det, desto mer osäker blir jag på om jag överhuvudtaget såg vad jag tror mig ha sett.
Ni förstår, jag "skummade" igenom sidan efter en bild på ett barn som såg så ilsken ut som jag hade hoppats.
Och tror jag mig ha sett en bild som nog helst skulle ha funnits på "rotten.com".
Inte ens när "rotten" var nytt och folk utmanade varann att kolla på de äckliga bilderna av överkörda djur och människor, rester från olyckor, med mera, inte ens då besökte jag siten, och jag blev djupt besvärad när mina klasskamrater satt och slösurfade högljutt fnissande och kommenterade den ena bilden efter den andra, jag vägrade titta på dem
Det kan alltså ha rört sig om en bild på en överkörd flicka.
Det kanske mer var så att jag var tvungen att skriva av mig, eftersom det knappast lär vara ofta som folk söker i bildbanken efter "angry child", men ändå, gör det inte, för erat eget bästa.
Ursäkta mig, jag ska bara plocka ut min hjärna, tvätta den nogaoch hoppas på att bli kvitt bild-traumat.
När jag tecknar ansikten så vill jag helst ha en bild att utgå ifrån, som en förlaga, för att sedan förändra den som jag själv vill.
Så jag beslöt mig att, som så många gånger förr i samma situation, söka i googles bildbank.
Och jag vill nu utfärda en varning till alla; sök INTE efter "angry child" i googles bildbank.
Jag vill inte gå in på detaljer, men mitt bland bilderna som visades på barn, som av ett eller annat skäl såg mer eller mindre fejkat ilskna ut, så fanns en bild som jag önskar att jag inte ens sett.
Ju mer jag tänker på det, desto mer osäker blir jag på om jag överhuvudtaget såg vad jag tror mig ha sett.
Ni förstår, jag "skummade" igenom sidan efter en bild på ett barn som såg så ilsken ut som jag hade hoppats.
Och tror jag mig ha sett en bild som nog helst skulle ha funnits på "rotten.com".
Inte ens när "rotten" var nytt och folk utmanade varann att kolla på de äckliga bilderna av överkörda djur och människor, rester från olyckor, med mera, inte ens då besökte jag siten, och jag blev djupt besvärad när mina klasskamrater satt och slösurfade högljutt fnissande och kommenterade den ena bilden efter den andra, jag vägrade titta på dem
Det kan alltså ha rört sig om en bild på en överkörd flicka.
Det kanske mer var så att jag var tvungen att skriva av mig, eftersom det knappast lär vara ofta som folk söker i bildbanken efter "angry child", men ändå, gör det inte, för erat eget bästa.
Ursäkta mig, jag ska bara plocka ut min hjärna, tvätta den nogaoch hoppas på att bli kvitt bild-traumat.
dagens post-it-bidrag
För att lugna ner mig själv efter den förödande läsningen så beslöt jag mig för att posta dessa gamla post-it-bilder
som jag i vild frenesi och mycken studieångest krafsade ner under mitt deltagande i "Medicinsk Grundkurs".
ett ögonblick.
I väntan på dörröppning.
före/efter.
På väg till praktikplatsen, strax efter 06:00 
På väg från praktikplatsen strax efter 16:00. 
..Ja, som ni ser, ingen större skillnad, bara lite suddigare och mer stapplande.
All work and no play...
Allvarligt... jag är riktigt toktrött.
Om Jag inte spenderar tiden med att : tokfokusera, försöka minnas, duscha folk, byta blöjor, torka, tömma någons urinsamling, inget fumlande, inget stressande, inget oroskapande, kuta fram och tillbaka i korridorer, gå vilse då och då, springa upp och ner i trappor, så försöker jag plugga inför provet som är redan på tisdag, slutföra uppgifter över internet, och försöka att inte glömma mina tvätttider.
Socialt liv är out of the question fram till strax efter Jul ungefär.
Ska jag uträtta ärenden så måste jag se till att jag snabt kan ta mig till den ena platsen från den andra, så ärendena måste ligga inom samma färdzon, och sömnen, ack, sömnen... jag är mentalt utmattad.
Om Jag inte spenderar tiden med att : tokfokusera, försöka minnas, duscha folk, byta blöjor, torka, tömma någons urinsamling, inget fumlande, inget stressande, inget oroskapande, kuta fram och tillbaka i korridorer, gå vilse då och då, springa upp och ner i trappor, så försöker jag plugga inför provet som är redan på tisdag, slutföra uppgifter över internet, och försöka att inte glömma mina tvätttider.
Socialt liv är out of the question fram till strax efter Jul ungefär.
Ska jag uträtta ärenden så måste jag se till att jag snabt kan ta mig till den ena platsen från den andra, så ärendena måste ligga inom samma färdzon, och sömnen, ack, sömnen... jag är mentalt utmattad.
1408
ja, vad ska man säga, den var exakt som jag förutspått...
Tyvärr så var volymen groteskt uppskruvad till den nivå då jag generande nog var tvungen att sitta med fingrarna i öronen under hela satans visningen för att inte bli allvarligt hörselskadad.
Jag skojar inte, under de få dialogerna så ryckte jag till av smärta vid de gånger då "T" och "K"/"C" uttalades.
Tips: Ska du se den här filmen; medtag öronproppar.
Nu vill jag passa på att dra en liten paralell från just denna film till verkligheten.
"Hur ska hon lyckas med det?" undrar du och skälver av spänning. Jo, det ska jag utförligt gå in på nu.
Det var ju jag, och min värmländska hönsentusiast A som satt med fingrarna i biomörkret.
När vi betydligt senare stod och väntade på tunnelbanan som skulle föra oss till biljardhallen så nämnde hon hur hon funderade på att ta med sig sin stora hund till det rum som hon nyligen börjat hyra in sig i, då hon nog helst inte ville spendera sin andra natt i det nya rummet ensam.
Inte just efter att ha sett en liten högljudd skräckis iallafall.
Medan hon funderade över sitt val så rusade vårat tåg in på perongen.. det var utvändigt täckt av en grotesk reklam, så att hela vagnen framför oss såg ut som en enda massiv tegelmur...
Vilket ju är mycket charmerande om man fortfarande bär "1408" i färskt minne.
A beslöt sig för att det rörde sig om ett omen, och hunden fick följa med till den andra natten i det nya rummet.
SPOILERVARNING
I nämnda överljudliga film och även i novellen med samma namn, så figurerar ett litet konstverk på ett hörn.
Det är en tavla med ett typiskt jaktmotiv a´la förstoppat Brittiskt 1800tal.
Under filmens gång, när saker och ting börjar spåra ur så ändras motivet en smula, dock relativt diskret, tack och lov. Nu hör det till saken att i det rum som A hyr i en labyrint lik gammal våning på Öfvre Öhstermalm.. så hänger det en gobeläng på väggen... en gobeläng med ett jaktmotiv.
Gobelänger är fantastiska hantverk, och dessutom mycket obehagliga.
Jag har varit av åsikten att de per automatik är creepy ända sedan jag som litet barn lyssnade på "The canterville ghost" inläst på kasett.. där det finns ett avsnitt i vilket konstiga ödleliknande varelser invävda vrider sig på sina gobelänger och skriker till bokens hjältinna.
Väggprydnader av sådan art är creepy och jag avundas inte A som ska spendera ett stort antal nätter i en vacker, stor, knarrig 1800tals skräckvåning med anrika gobelänger.
Tyvärr så var volymen groteskt uppskruvad till den nivå då jag generande nog var tvungen att sitta med fingrarna i öronen under hela satans visningen för att inte bli allvarligt hörselskadad.
Jag skojar inte, under de få dialogerna så ryckte jag till av smärta vid de gånger då "T" och "K"/"C" uttalades.
Tips: Ska du se den här filmen; medtag öronproppar.
Nu vill jag passa på att dra en liten paralell från just denna film till verkligheten.
"Hur ska hon lyckas med det?" undrar du och skälver av spänning. Jo, det ska jag utförligt gå in på nu.
Det var ju jag, och min värmländska hönsentusiast A som satt med fingrarna i biomörkret.
När vi betydligt senare stod och väntade på tunnelbanan som skulle föra oss till biljardhallen så nämnde hon hur hon funderade på att ta med sig sin stora hund till det rum som hon nyligen börjat hyra in sig i, då hon nog helst inte ville spendera sin andra natt i det nya rummet ensam.
Inte just efter att ha sett en liten högljudd skräckis iallafall.
Medan hon funderade över sitt val så rusade vårat tåg in på perongen.. det var utvändigt täckt av en grotesk reklam, så att hela vagnen framför oss såg ut som en enda massiv tegelmur...
Vilket ju är mycket charmerande om man fortfarande bär "1408" i färskt minne.
A beslöt sig för att det rörde sig om ett omen, och hunden fick följa med till den andra natten i det nya rummet.
SPOILERVARNING
I nämnda överljudliga film och även i novellen med samma namn, så figurerar ett litet konstverk på ett hörn.
Det är en tavla med ett typiskt jaktmotiv a´la förstoppat Brittiskt 1800tal.
Under filmens gång, när saker och ting börjar spåra ur så ändras motivet en smula, dock relativt diskret, tack och lov. Nu hör det till saken att i det rum som A hyr i en labyrint lik gammal våning på Öfvre Öhstermalm.. så hänger det en gobeläng på väggen... en gobeläng med ett jaktmotiv.
Gobelänger är fantastiska hantverk, och dessutom mycket obehagliga.
Jag har varit av åsikten att de per automatik är creepy ända sedan jag som litet barn lyssnade på "The canterville ghost" inläst på kasett.. där det finns ett avsnitt i vilket konstiga ödleliknande varelser invävda vrider sig på sina gobelänger och skriker till bokens hjältinna.
Väggprydnader av sådan art är creepy och jag avundas inte A som ska spendera ett stort antal nätter i en vacker, stor, knarrig 1800tals skräckvåning med anrika gobelänger.
filmtajm
Stephen King adaption, regisserad av den svenske herr Håfström, alltså.
Äntligen ska jag och min värmländska vän Anna se en film som faller inom genren "skräck"...om den nu är särsilt "skräckig" återstår att se... jag gissar på att mycket hastigt klippta scener är att vänta och en hel del over-the-top händelser, typ; "Skeppet som är motivet målat i en tavla börjar röra sig och plötsligt forsar det en flodvåg av vatten in i rummet från tavlan, chock chock, horror horror!!"
I ett mycket tidigare inlägg så berättade jag att jag lånat en King-novell-samling i form av en ljudbok från biblioteket.
Där fanns även denna historia att finna.
Det grepp jag fick om den här historien, medan jag stod och bakade ett groteskt antal kanelbullar i vårt illa utrustade matrum, var att det används en hel det psykologisk skräck snarare en den gamla hederliga uppenbara.
Lite mer mindfuck av: "Now you see it, now you don´t, is it a dream? are you going insane? are you allready dead?" typen. Vi har även planerat in en billigare middag, och sedan en avslutning i form av ett parti biljard, eller två.
Jag önskar dig en trevlig Fredag, kära läsare.
Äntligen ska jag och min värmländska vän Anna se en film som faller inom genren "skräck"...om den nu är särsilt "skräckig" återstår att se... jag gissar på att mycket hastigt klippta scener är att vänta och en hel del over-the-top händelser, typ; "Skeppet som är motivet målat i en tavla börjar röra sig och plötsligt forsar det en flodvåg av vatten in i rummet från tavlan, chock chock, horror horror!!"
I ett mycket tidigare inlägg så berättade jag att jag lånat en King-novell-samling i form av en ljudbok från biblioteket.
Där fanns även denna historia att finna.
Det grepp jag fick om den här historien, medan jag stod och bakade ett groteskt antal kanelbullar i vårt illa utrustade matrum, var att det används en hel det psykologisk skräck snarare en den gamla hederliga uppenbara.
Lite mer mindfuck av: "Now you see it, now you don´t, is it a dream? are you going insane? are you allready dead?" typen. Vi har även planerat in en billigare middag, och sedan en avslutning i form av ett parti biljard, eller två.
Jag önskar dig en trevlig Fredag, kära läsare.
minnen från en festival
Jag kommer givetvis att gå in på detta betydligt mer detaljerat än just nu, när det ändå gått två timmar förbi min läggdagstid. Det var trevligt och kul på alla sätt och vis ( förutom när min sambo hatade mig intensivt och under en mycket kort period då jag knappat in fel pin kod på hand mobil FYRA gånger. Det släppte, tack och lov.)
Jag tog några bilder som jag trodde skulle bli fina, men som förvånansvärt nog mest blev suddiga.
Här är några utav dem.
Jag tog några bilder som jag trodde skulle bli fina, men som förvånansvärt nog mest blev suddiga.
Här är några utav dem.
Det var en finfin festival, och jag var mycket glad över att få vara där.
Resumé & Fortsättning.
Provet jag svettades över i det senaste inlägget gick faktiskt riktigt bra.
Enligt ryktet så hamnade jag på ett VG iallafall.
jag jublade.
Ja, jag blev nästan tårögd av lättnad.
Nu svettas jag inför morgondagens prov... paniken bubblar i magen och kvävs med en mycket kost-omedveten marängbägare eller tre.
Imorse vaknade jag runt 04:50... kunde inte somna om så jag låg i sängen och svarade på instuderingsfrågor i några timmar innan jag somnade om. Jag kan inte riktigt slappna av när proven närmar sig.
Jag måste återgå till mina böcker, jag har redan pluggat detta, men jag är nervös, och orolig och glömsk..
Enligt ryktet så hamnade jag på ett VG iallafall.
jag jublade.
Ja, jag blev nästan tårögd av lättnad.
Nu svettas jag inför morgondagens prov... paniken bubblar i magen och kvävs med en mycket kost-omedveten marängbägare eller tre.
Imorse vaknade jag runt 04:50... kunde inte somna om så jag låg i sängen och svarade på instuderingsfrågor i några timmar innan jag somnade om. Jag kan inte riktigt slappna av när proven närmar sig.
Jag måste återgå till mina böcker, jag har redan pluggat detta, men jag är nervös, och orolig och glömsk..
Studiepsykos
Min plan är att stänga av mobilen, ladda med frukt och klassisk musik och isolera mig totalt under helgen till förmån för studierna.
note to self:
Jag har en restuppgift om kroppen och ett arbete om självskadebeteende att göra klart, och två prov nästa vecka att plugga inför. För att hålla mig vid liv har jag styrt upp ett träningsschema för mig själv som jag är mycket nöjd med.
Nu ska jag dra iväg till citygross och ÖB för att införskaffa föda för helgen och kommande vecka.
Adieu.
note to self:
Jag har en restuppgift om kroppen och ett arbete om självskadebeteende att göra klart, och två prov nästa vecka att plugga inför. För att hålla mig vid liv har jag styrt upp ett träningsschema för mig själv som jag är mycket nöjd med.
Nu ska jag dra iväg till citygross och ÖB för att införskaffa föda för helgen och kommande vecka.
Adieu.
flourtant
Dagens besök hos tandläkaren var förvånansvärt harmonisktt.
Inte helt smärtfritt dock, att få bedövningsmedel insprutat i tandkött och gom är förenat med visst obehag, men det idoga och bokstavliga filandet i tandrötterna var monotont och märkligt nog avslappnande.
Men nu... när bedövingen börjar släppa... så börjar tankarna att oroligt kretsa kring ipren.
Inte helt smärtfritt dock, att få bedövningsmedel insprutat i tandkött och gom är förenat med visst obehag, men det idoga och bokstavliga filandet i tandrötterna var monotont och märkligt nog avslappnande.
Men nu... när bedövingen börjar släppa... så börjar tankarna att oroligt kretsa kring ipren.
Vidare..
kan jag meddela för er mina vänner, min ljuvliga armé av läskunniga strösselbakelser (och detta skrifves med enkom sockerlängtande, alkoholångande, kärlek) att jag har fällt ett stort antal skrattets tårar över pictionary.mannens lika som bär blogg.
Han är ständigt lika klockren.
Han är ständigt lika klockren.
Sug på denna utsökta karamell till smakprov.
...Själv är jag nog mest lik en grävskopa.. kanske.
mina kära noshörningar...
Yours truly har varit på släktmiddag.
Och som vanligt när det har varit släktmiddag så slutar det med att yours truly blir generande berusad.
Varför?
Jo, farbror Fröjd (Freud) hade antagligen sagt att jag kompenserar för all nykter och ångestfylld tid som jag spenderade på släktmiddagarna som barn, och han skulle antagligen ha rätt.
Numer finns ingen ångest att tala om på middagarna, nu har vi riktigt riktigt trevligt faktiskt...
... men inom mig sitter en mycket synisk och bitter trettonåring som kräver sin tröstalkohol i efterskott.
...det är nog den enda rimliga förklaringen.
Skål kamrater.
Och som vanligt när det har varit släktmiddag så slutar det med att yours truly blir generande berusad.
Varför?
Jo, farbror Fröjd (Freud) hade antagligen sagt att jag kompenserar för all nykter och ångestfylld tid som jag spenderade på släktmiddagarna som barn, och han skulle antagligen ha rätt.
Numer finns ingen ångest att tala om på middagarna, nu har vi riktigt riktigt trevligt faktiskt...
... men inom mig sitter en mycket synisk och bitter trettonåring som kräver sin tröstalkohol i efterskott.
...det är nog den enda rimliga förklaringen.
Skål kamrater.
ett möte i morgonsolen
För flera timmar sedan, då det fortfarande var sådär fräscht morgonkyligt och höstfuktigt, långt innan jag smet in i datarummet för att skriva ut mitt arbete i medicinsk grundkurs, bara för att bli försenad till lektionen, och intet ont anandes om vad mina tarmar skulle hitta på några timmar senare... Alltså väldigt tidigt imorse, på vägen till tunnelbanan så beslöt jag mig att ta favoritstigen till stora gatan.
Det finns många vägar man kan ta till tunnelbanan... bland annat har vi den snabba, men o-charmiga och avgasstinkande vägen, och tex; favoritvägen.
Favoritvägen är snarare en stig, än en väg.
Mest av allt går den ut på att du korsar gatorna mellan bostadshuslängorna, så att man liksom går en rak sträcka som egentligen inte finns. Då passerar man inte bara husväggar utan även ljuvliga blomsterarrangemang i rabatter, många träd. och härliga, förvuxna häckar.
Väl uppe på en liten höjd, precis när jag kommit till någonting som mest kan beskrivas som en öppning, eller "glänta" rentutav, och jag kan skymta vägen mitt emot mig, så möter jag en råtta.
Den kom rusande i min rikting, stannade till någon meter framför mig, kröp ihop och var antagligen livrädd.
Den hade ett ljusare parti på hjässan, snett liksom, som om den bar en käck liten basker, samma ljusa pigmentfläck återfanns på dess bröst.
Jag gillar att tro att jag är väluppfostrad och artig, så jag passade på att hälsa den God Morgon.
Varvid den var blick stilla i någon hundradels sekund, som om den höll andan, och sedan ilade den iväg helt utan att returnera frasen.
Nå, det gjorde mig inget.
Resten av promenaden mot tunnelbanan spenderade jag med att fundera över fenomenet med kvinnor som genast börjar skrika och oförklarligen klättra på saker vid de tillfällen då de råkar möta en fridfull gnagare.
Jag har aldrig förstått det, och jag förstår det inte nu heller.
Det finns många vägar man kan ta till tunnelbanan... bland annat har vi den snabba, men o-charmiga och avgasstinkande vägen, och tex; favoritvägen.
Favoritvägen är snarare en stig, än en väg.
Mest av allt går den ut på att du korsar gatorna mellan bostadshuslängorna, så att man liksom går en rak sträcka som egentligen inte finns. Då passerar man inte bara husväggar utan även ljuvliga blomsterarrangemang i rabatter, många träd. och härliga, förvuxna häckar.
Väl uppe på en liten höjd, precis när jag kommit till någonting som mest kan beskrivas som en öppning, eller "glänta" rentutav, och jag kan skymta vägen mitt emot mig, så möter jag en råtta.
Den kom rusande i min rikting, stannade till någon meter framför mig, kröp ihop och var antagligen livrädd.
Den hade ett ljusare parti på hjässan, snett liksom, som om den bar en käck liten basker, samma ljusa pigmentfläck återfanns på dess bröst.
Jag gillar att tro att jag är väluppfostrad och artig, så jag passade på att hälsa den God Morgon.
Varvid den var blick stilla i någon hundradels sekund, som om den höll andan, och sedan ilade den iväg helt utan att returnera frasen.
Nå, det gjorde mig inget.
Resten av promenaden mot tunnelbanan spenderade jag med att fundera över fenomenet med kvinnor som genast börjar skrika och oförklarligen klättra på saker vid de tillfällen då de råkar möta en fridfull gnagare.
Jag har aldrig förstått det, och jag förstår det inte nu heller.
Isabell slog det metaforiska huvudet på den metaforiska spiken.
Postat av: isabell
helst ville jag inte arbeta alls. för nån annan alltså. helst ville jag äta dyr mörk choklad då och då, skriva lite, pingla med draperier av glittrande stenar, dricka te och kaffe omväxlande, ha en stor trädgård att dofta och vara i, en sol, ett moln, en himmel, ett regn. jag ville mer sånt liksom.
och om man bortser
från det förra inlägget så kan jag glatt meddela att vårt land har en björnstam med ca 2000 individer.
En glädjande ökning om ni frågar mig.
Nu vill jag veta lite mer om hur det står till med igelkott-lo-varg och vildsvin, som min sambo fick syn på då den korsade en väg när vi satt i bussen på väg fram den pre-rafaelitens ljuvliga, spökande och isolerade landställe.
Jag ska berätta om spökena och visa lite bilder.. ehm... senare.
En glädjande ökning om ni frågar mig.
Nu vill jag veta lite mer om hur det står till med igelkott-lo-varg och vildsvin, som min sambo fick syn på då den korsade en väg när vi satt i bussen på väg fram den pre-rafaelitens ljuvliga, spökande och isolerade landställe.
Jag ska berätta om spökena och visa lite bilder.. ehm... senare.
Jag ber om ursäkt,
Kära tre läsare, för det är få saker som är så ointressanta som att läsa om folks träningsvanor, vilket det ju tycks ha blivit lite väl mycket av de senaste dagarna... ja, det och så kanske bloggar som uteslutande handlar om vad den tonåriga/nyligen 20fyllda blogginnehavarinnan har på sig/vill ha på sig/ önskar att hon hade råd att ha på sig... eller kanske en blogg om det vackra i att äta näst intill ingenting alls.
Så jag ber om ursäkt för den senaste tidens ointressanta innehåll.
Nästa inlägg ska handla om hur jag fyndade tre par (otroligt fula) skor för 179 kr, och den ångest som drabbade mig då jag slogs av tvångstanken:"Tänk OM jag faktiskt har lurat STADSBIBLIOTEKET på 200 kr!! Jag som älskar stadsbiblioteket!!", samt den sinnliga upplevelsen av att gå från smärtande, nyköpta tortyrskor till masserande ojämn och mjuk gräsplätt i bara strumplästen.
Jag älskar er, ni tre trogna och uttråkade läsare.
Som vanligt har jag inte någon skön ny bild att dela med mig av... däremot fann jag denna ljuuuuuvliga blogg, mina damer och eventuellt herrar: läs och njut. therapeuticpictionary
Så jag ber om ursäkt för den senaste tidens ointressanta innehåll.
Nästa inlägg ska handla om hur jag fyndade tre par (otroligt fula) skor för 179 kr, och den ångest som drabbade mig då jag slogs av tvångstanken:"Tänk OM jag faktiskt har lurat STADSBIBLIOTEKET på 200 kr!! Jag som älskar stadsbiblioteket!!", samt den sinnliga upplevelsen av att gå från smärtande, nyköpta tortyrskor till masserande ojämn och mjuk gräsplätt i bara strumplästen.
Jag älskar er, ni tre trogna och uttråkade läsare.
Som vanligt har jag inte någon skön ny bild att dela med mig av... däremot fann jag denna ljuuuuuvliga blogg, mina damer och eventuellt herrar: läs och njut. therapeuticpictionary
trött tröttare tröttast
... de senaste tre dagarna har varit intensiva, roliga, utmattande men främst: klibbigt rinniga.
Jag avskyr surrealistiskt hög luftfuktighet i kombination med tryckande vindstilla värme.
När jag och Y konkade och drog livsmedelsprodukter från citygrossisten vid helvetet/kungens kurva, så rann fukten bokstavligen från oss.
Efter förgårdagens lyckade kronärtskocksskiva, vansinnesdagens matsläpande dessförinnan, och gårdagens intensiva städande... så är jag fortfarande helt utmattad.
Jag vill piggna till så snart som möjligt, vill kunna träna igen, det har jag inte gjort på två dagar nu och abstinensen börjar sätta in.
Jag avskyr surrealistiskt hög luftfuktighet i kombination med tryckande vindstilla värme.
När jag och Y konkade och drog livsmedelsprodukter från citygrossisten vid helvetet/kungens kurva, så rann fukten bokstavligen från oss.
Efter förgårdagens lyckade kronärtskocksskiva, vansinnesdagens matsläpande dessförinnan, och gårdagens intensiva städande... så är jag fortfarande helt utmattad.
Jag vill piggna till så snart som möjligt, vill kunna träna igen, det har jag inte gjort på två dagar nu och abstinensen börjar sätta in.
yta
Är det uteslutande jag som innerligt önskar att denna typ av smycken vore allmänt accepterade och beundrade?
Oroväckande
Jag har ingenting att förmedla idag pga de drömmar som jag har haft de senaste nätterna som håller på att förändra min självuppfrattning, min verklighet och min syn på mitt förflutna.
I övrigt är det inte mycket som händer, förutom att jag fuskläser psykologi, och fusktränar orientalisk dans.
Mer om det vid ett mycket senare tillfälle.
Obestämd framtid is the shit.
