1408
Tyvärr så var volymen groteskt uppskruvad till den nivå då jag generande nog var tvungen att sitta med fingrarna i öronen under hela satans visningen för att inte bli allvarligt hörselskadad.
Jag skojar inte, under de få dialogerna så ryckte jag till av smärta vid de gånger då "T" och "K"/"C" uttalades.
Tips: Ska du se den här filmen; medtag öronproppar.
Nu vill jag passa på att dra en liten paralell från just denna film till verkligheten.
"Hur ska hon lyckas med det?" undrar du och skälver av spänning. Jo, det ska jag utförligt gå in på nu.
Det var ju jag, och min värmländska hönsentusiast A som satt med fingrarna i biomörkret.
När vi betydligt senare stod och väntade på tunnelbanan som skulle föra oss till biljardhallen så nämnde hon hur hon funderade på att ta med sig sin stora hund till det rum som hon nyligen börjat hyra in sig i, då hon nog helst inte ville spendera sin andra natt i det nya rummet ensam.
Inte just efter att ha sett en liten högljudd skräckis iallafall.
Medan hon funderade över sitt val så rusade vårat tåg in på perongen.. det var utvändigt täckt av en grotesk reklam, så att hela vagnen framför oss såg ut som en enda massiv tegelmur...
Vilket ju är mycket charmerande om man fortfarande bär "1408" i färskt minne.
A beslöt sig för att det rörde sig om ett omen, och hunden fick följa med till den andra natten i det nya rummet.
SPOILERVARNING
I nämnda överljudliga film och även i novellen med samma namn, så figurerar ett litet konstverk på ett hörn.
Det är en tavla med ett typiskt jaktmotiv a´la förstoppat Brittiskt 1800tal.
Under filmens gång, när saker och ting börjar spåra ur så ändras motivet en smula, dock relativt diskret, tack och lov. Nu hör det till saken att i det rum som A hyr i en labyrint lik gammal våning på Öfvre Öhstermalm.. så hänger det en gobeläng på väggen... en gobeläng med ett jaktmotiv.
Gobelänger är fantastiska hantverk, och dessutom mycket obehagliga.
Jag har varit av åsikten att de per automatik är creepy ända sedan jag som litet barn lyssnade på "The canterville ghost" inläst på kasett.. där det finns ett avsnitt i vilket konstiga ödleliknande varelser invävda vrider sig på sina gobelänger och skriker till bokens hjältinna.
Väggprydnader av sådan art är creepy och jag avundas inte A som ska spendera ett stort antal nätter i en vacker, stor, knarrig 1800tals skräckvåning med anrika gobelänger.
Älskar den här bloggen! Fick tipset av syrran (den värmländska hönsentusiasten) och kunde inte sluta läsa. Du skriver bra, enormt roligt och med en träffsäkerhet som jag avundas. Ville bara säga det. =)
Nämen! :D
Vilket ös med komplimganger, jag rä djupt smickrad och säger: "detsamma". PLUS att jag vill ge dig en eloge för ditt civilkurage som du visade upp i din blogg, några inlägg bakåt i tiden.
Oh! Tackar tackar. =) Civilkuraget (för jag antar att du syftar på mina feberdrömmar) tedde sig inte fullt lika sammanhängande när jag väl frisknade till... även om inte allt kan skyllas på febern... Annars är jag en mycket harmonisk person, nästan äckligt positiv. ;P //Maria
Jag såg 1408 i hemmets lugna vrå. Eller ja, på min lilla laptop, i en soffhörn, med mörkt runt om och måhända lite för högt ljud i lurarna.
Detta resulterade i att det tog 2½h att se den om man räknar i alla trycken på pausknappen för att tända lampor, hämta och tvångskela katter och även ringa en och annan vän för att lugna nerverna.
Jag kan glatt upplysa om att gobelängens nya residens är bakom den dominanta soffan, med ett vitt lakan över sig.
and..den har ersatts med kitschiga 50-talsmotiv. Nu kan man sova tryggt om nätterna.
Anna, det glädjer mig våldsamt att du förpassar skräckobjekt till baksidan av dominanta vilomöbler.
Det glädjer mig dessutom, trot eller ej, att du pyntar med färgglad kitsch a´la 50-tal.. det blir knappt bättre än så!!
