"När ska du ha barn då?"
Följdfrågan blir alltid ett :"varför?", och oavsett vad svaret är (om det inte är att jag biologiskt inte kan få barn, varvid jag lever i en tragedi.) så blir det per automatik ifrågasatt.
Antingen vet jag inte vad jag pratar om, och kommer att ändra mig, eller så har jag inte tillräckligt goda argument...
inte tillräckligt goda argument för att inte skaffa barn!?
Som om : "jag vill inte ha barn" inte var ett tillräckligt gott argument... folk är för charmiga.
Jag kan ju säga att om jag fick höra: "Jag vill inte ha hund." från någon, så skulle det aldrig falla mig in att förklara för den människan att han/hon nog kommer att ändra sig, och att hans/hennes argument inte är tillräckligt goda för att inte skaffa hund.
Nej, vet ni, jag skulle tänka: "ok". och sedan hade det inte varit mer med det.
Här har jag ringat in NÅGRA utav de kommentarer som jag oftast får höra... och inte bara jag, tycks det mig, utan även andra i övriga delen av världen som inte vill ha barn.
fy vad jobbigt när människor ifrågasätter en så där...
hoppas du får en mysig lördag. =) kram emma
AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
Jag blir galen. FOlk är dumma i huvudet (PUNKT)!!!
Min fråga till folk är alltid: men VARFÖR skulle jag vilja. Ge mig ETT riktigt BRA skäl till varför. MEn det bra skälet kommer aldrig. Det är människor som föder barn utan minsta tanke på vilka förändringar det medför som begår misstagen.
Och att någon ska ta hand om en när man blir gammal...va fan, alla åldingar sitter ju på hem ändå. Inte fan tar deras barn hand om dem, de gör bara det roliga i form av att ta med sig en tårta och fika två timmar en lördageftermiddag.
Det är så sjukligt att folk tror att det ultimata är barn. Det är som att man är "färdig" sen. Sen finns det inget mer liksom. För då har man ju barnen och det tar all tid.
Jag vill inte lägga tid på barn. Jag vill lägga tiden på mig själv, för jag är värd att få tid då jag mår bra efter alla mörka år av ångest och rent helvete. När folk sen kallar mig självisk blir jag så jävla förbannad. JAg är väl den minst själviska som inte väljer att skaffa ungar när jag inte känner att jag vill ha dom. Det är folk som skaffar dom för att "Man ska" som är dom som blir kassa föräldrar sen.
JAg älskar barn, jag älskar min kusins tre små prinsessor och jag älskar att vara med dom. MIn bästa vän ska ha barn i sommar och jag älskar redan nu hennes bebbe. Men det betyder inte att jag vill ha egna. Jag tar gärna hand om, gullar med och passar andras. Men jag vill inte ha några själv.
Undra när människor ska inse att deras sanningar inte är alla andras?
Heja oss som inte vill ah barn!
KRAM
jobbar som undersköterska på en avd på sjukhuset i linköping. =)
ha en bra dag. kram emma
Attans. Inte ens bingo i allt tjat och gnat.
Jag är oxå lyckligtbarnlös (räcker med de 200 jag har på jobbet) men har lyckligtvis än så länge sluppit att bli ifrågasatt.
Amorsken:det är lite av ett gammalt dammigt mysterium hur det egna valet av hanteringen av den egna livmodern, äggstockarna och fertiliteten plötsligt blir andras ensak.
Sandra: jag är dock inte långt ifrån bingo.. så länga jag är fertil så kommer nog bingomöjligheterna att dugga kring mig. ;)
Jag måste be att få gratulera dig till att du än så länge inte blivit ifrågasatt.
Det måste vara skönt. :)
"vill inte utsätta dom för det krackelerande pensionssystemet" är ett svar så bra som något.
Emma; I love it! Jag ska börja använda mig av det svaret å det flitigaste.
Själv kan jag bli ifrågasatt varför jag väljer att ha hund "De är ju så besvärliga, barn är så mycket enklare" (que? I vilken av världar?), HUR kan man INTE vilja ha hund är en fråga värd att disskutera! Ett än större mysterium är människor som gillar barn men inte hundar. Sådana människor är galna på riktigt! (Att gilla hundar men inte barn är dock fullkomligt begripligt).
Ytterligare ett poteniellt svar för att få tyst på allvetarna är ju att skylla på dåliga gener, världen har redan nått sin kvot för galna människor och massmördare. En varning är att detta svar skulle kunna skrämma bort eventuella vänner, men är de värda att ha som vänner? ;)
Anna, haha, jag kreverar. :D
Hej Nåva.. var ett par år sen...
Jag tror, att barnafödande är en del av orsaken till att vi finns liksom... Att vara människa är att skaffa en avkomma. Såväl för oss som för alla olika djurarter i världen. Det ligger i människans natur och kroppen brukar faktiskt själv "säga till" när det är dags... och man är mogen.
Det "naturliga" är alltså att försöka få barn. Det onaturliga - att inte vilja göra det.
Jag tror inte man kan jämföra med tex att skaffa en hund.
Det är således naturligt att man som människa undrar varför någon annan människa väljer att inte ha barn.
Men det ger en naturligtvis inte rätt att döma fördöma eller ställa en massa frågor...
