Varför kan inte folk bry sig om?

image219


Den äldre mannen rörde sig med stor svårighet.

Hans grepp om rullatorn var antagligen krampaktigt, med vitnande, svullna knogar under de stiliga, svarta skinnhandskarna.
Han hade säkert börjat korsa gatan precis när ljuset slog om till grönt.
Och han hade säkert spänt väntat, tänkt att så fort bilarna får rött ljus, i precis samma sekund, då skulle han gå, så fort han bara kunde.
Han var sakta på väg upp mot trottoaren på andra sidan gatan och ljuset hade slagit om till rött för länge sedan.

Jag försökte febrilt att damma av massagestudierna, minnas muskler och antagonister för att kunna sätta det metaforiska fingret på vad det var som gjorde att han hade så svårt att få benen att lyda honom.
Men det enda jag kunde tänka var: "stroke, han fick en stroke en gång för länge sedan, skadorna blev stora."

Det gjorde ont i mig att se honom kämpa för varje steg.
Benen lydde honom inte helt, balansen var en svikare och jag hoppades att rullatorns hjul inte stänkte upp gatans skit på hans noggrant pressade byxor.

Det stack till i hjärtat när jag såg den första bilen, med en ung och arrogant förare ila förbi honom, så tätt bakom.
Han hade fortfarande inte kommit upp på trottoaren, det var som att se en sköldpadda kämpa sig fram, upp, upp, upp.

Nästa bil, med nästa arroganta as till förare, och jag såg hur hans beiga trenchcoat slets i vinddraget.
Jag höll andan och önskade, bad till eventuella högre makter, att han inte skulle förlora balansen och handlöst falla bakåt för att möta sitt öde under en tredje arrogant förares hjul.

Jag blev ledsen och arg... visst, bilisterna kanske hade bråttom till jobbet, men det rör sig om en annan människas rätt till värdighet, rätt till respekt och rätt till att känna sig trygg.

"Förlåt att jag är lite sen chefen, men jag var tvungen att visa lite respekt och medmänsklighet".
Varför ska det vara så förbannat svårt?

Mannen på bilden är mycket lik mannen från imorse.

Kommentarer
Postat av: Brainflakes

Jag blir både arg och glad av Ditt inlägg.

Grrr...tjoho!

Snyggt skrivet!
Underbart tänkt!

2008-02-21 @ 21:16:06
URL: http://brainflakes.blogg.se
Postat av: Amorsken

Jag blir jätteledsen när jag läser. Det hade kunnat vara min morfar. Inte för han har rullator, men han har svårt att gå och är gammal.

Kan vi inte starta en kampanj?!
SPrida budskapet, uppmana människor att hjälpa någon varje dag, om så bara med ett leende, eller att hålla upp en dörr?
Jag ska börja idag. Dessvärre bor det bara jävligt tjuriga studenter här...till min förvåning. Dom säger inte ens hej tillbaka när man mäter dem i trappen/hissen. Och dom ska ta hand om samhället en dag....*tantvojjning*

2008-02-22 @ 08:56:45
URL: http://gulanallen.blogspot.com
Postat av: nåva

Brainflakes, tack. :) SKönt att inte vara den enda som upprörs.
Amorsken; va, säger de inte ens HEJ??!! Det är ju förskräckligt! Jag trodde att det bara var ett stockholmsfenomen!

2008-02-22 @ 09:25:42
Postat av: Angel

Bra tanke där. Hur vissa ser andra människor som hinder. Även om det handlar om något så obetydligt som att komme tre sekunder tidigare till jobbet?!

2008-02-27 @ 09:35:05
URL: http://angel.bloggsida.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0