ondska i en liten lur..
Ja, jag skrattade först, men sedan när bussen vi satt på fick en stor mängd livströtta och svettiga passagerare, och sedan började, till synes planlöst, cirkla omkring, så förstod jag faktiskt vad hon menade.
Det var som om en mäktig, osynlig hand tog strypgrepp på mig, adrenalinet rusade till.
Jag beskrev för min vän hur jag oförklarligen drabbades av en intensiv lust att klösa mig fram genom massan av levande vävnad och tyg som var mina medpassagerare, och vidare kasta mig ut genom dörrarna medan möjligheten fortfarande fanns.
Min vän log och välkomnade mig till helvetet.
Men nyss så ringde telefonen...
Jag svarade med en charmig och informativ fras: "Hallå, det här är Nåva."
Svaret blev:-" ....*bakgrundsbrus, någons röst*....."
jag -"Hallå?"
Svar -"...*bakgrundsbrus, knaster*...."
Jag-"...hallå??"
Svar-"...*bakgrundsbrus*... Ja, hej, jag söker Nåva XXX, är hon hemma?"
Jag tänkte febrilt: "Säg nej, säg nej och släng på luren innan han hinner säga: "Nähej, men då kanske jag kan tala litet med DIG istället?"!!"
Men det gjorde jag inte... istället försökte jag halvdant att dölja mitt missnöje över att bli uppringd av detta djävulens verktyg, med sin inövat "trevliga" stämma och rabbelvänliga telefonfraser.
Jag lät honom dra hela manuset med dess inlagda små skratt på rätt ställen ( ofta följande ett klämmigt "Eller hur?"). och när jag då och då gav ifrån mig ett litet hummande, som svar på "eller hur? ehahah!" eller kanske ett sofistikerat: "du håller väl med mig nu?". Så svarade han genast på det med ett bizarrt och omotiverat: "Ja, exakt!", eller "Ja absolut.".
För att göra en mycket lång och påfrestande och ointressant historia kort så tackade jag nej till produkten, och lade på luren otryggt förvissad om att helvetet nog har en del filialer i fräscha och nyrenoverade lokaler i Vasastan.
jaaaa! allting klarnar. kungens kurva, telefonförsäljare, IKEA ligger ju där också, kan Ingvar Kamprad på något sätt vara inblandad? det här är stort, ring vatikanen!
Ja, så där är det... över hela Sverige.
Jag tycker lite synd om de där försäljarna faktiskt. Ett skitjobb, det är vad de fått stackarna....
Hur som helst. Det går att nixa telefonen, det vet du va?
Calle, jag vill inte tro någonting sådant om Ingvar K.
men Knugens kurva är en vansinnig plats.
Jag tror jag har numret till hela vatikanen här någonstans...
Nynna, jo, tack och lov så finns ju nix, tyvärr tar det ett tag innan men är registrerad tycks det mig.
Och sorgligt nog så är det inte alla som känner till det, jag blir fortfarande rasande när jag tänker på den stackars mannen med mentalt handikapp på gruppboende, som blev lurad till att spendera sitt livs besparingar på att köpa lexikon och grejer ( han kunde inte läsa) som han inte ens packat upp när de anlände till honom.
Tala om samvetslös säljare.
Visst är det ett skitjobb, under en utav mina mer desperata tider så jobbade jag som det... jag stod ut i hela tre dagar innan jag sa upp min provanställning med mycket omedelbar verkan.
Tro mig.. de flesta som jobbar som teleförsäljare vet vad de ger sig in på, jag har slutat tycka synd om dem efter min korta och patetiska karriär där.
Inte många som står ut med det. Men du kan ju vara glad åt att du kom därifrån. =) Hur du undviker helvetet vet jag däremot inte...
Och jag tippar på att livet som student är bra mycket roligare än inom vården...
