märklig vänskap och skitfilm.
Jag hade som barn en jämnårig väninna, med mycket tvivelaktig filmsmak.
Det var helt och hållet hennes fel att jag överhuvudtaget köpte en biljett till "pillertrillaren" och slog mig ned i biografens plyschiga stol, trots mina mycket onda misstankar kring att filmen skulle vara skit rakt igenom.
Det var den givetvis. Hon insisterade och dominerade och drog slutligen med mig på visningar av en lång rad dåliga svenska produktiner:
"Drömkåken" är iof lite charmig, men kanske inte heller ett cineastiskt mästerverk om vi ska uttrycka oss diplomatiskt.
"Ha ett underbart liv" är förkrossande usel. Förlåt mig Ulf Malmros, om du mot all plausibel förmodan skulle råka läsa detta, jag älskar allt annat som du har regisserat, men.. hur tänkte du med "ha ett underbart liv"??
"Kådisbellan" är blott en av många trista filmer i vilken en gubbe myser åt minnena från ett ohygieniskt och ångestladdat 20tals stockholm.
"Riktiga män bär alltid slips" är något av ett bottenmärke för Svensk Film.
Den kvalar in som det absolut sämsta jag sett i filmväg, tätt intill de platsdelande ettorna: "Ha ett underbart Liv" och "Pillertrillaren".
Ja jäklar.
Jag kan tacka henne för denna djupdykning i konstens absoluta dy.
Utan hennes påverkan; vad hade jag egentligen haft för ramar när det gäller dömandet av de filmer jag ser?
Jag hade inte insett att det finns en nollpunkt, en bottennivå, och att strax under bottennivån, just ovanför en glödande kärna av helvetets magma, där krälar dessa filmer omkring.
Hennes filmsmak är säkert lika tvivelaktig än, hur det står till med den saken vet jag inte, och jag har inte heller något intresse av att ta reda på det då vår kontakt äntligen klipptes för nästan tio år sedan.
Somliga vänskaper, som snarare liknar såpa-avsnitt med dominanslekar av det psykiska slaget är minst sagt onödiga, hon är säkert inte någon dålig människa bara för att våran relation var obalanserad och krystad, men relationen var just som den var.
Det var helt och hållet hennes fel att jag överhuvudtaget köpte en biljett till "pillertrillaren" och slog mig ned i biografens plyschiga stol, trots mina mycket onda misstankar kring att filmen skulle vara skit rakt igenom.
Det var den givetvis. Hon insisterade och dominerade och drog slutligen med mig på visningar av en lång rad dåliga svenska produktiner:
"Drömkåken" är iof lite charmig, men kanske inte heller ett cineastiskt mästerverk om vi ska uttrycka oss diplomatiskt.
"Ha ett underbart liv" är förkrossande usel. Förlåt mig Ulf Malmros, om du mot all plausibel förmodan skulle råka läsa detta, jag älskar allt annat som du har regisserat, men.. hur tänkte du med "ha ett underbart liv"??
"Kådisbellan" är blott en av många trista filmer i vilken en gubbe myser åt minnena från ett ohygieniskt och ångestladdat 20tals stockholm.
"Riktiga män bär alltid slips" är något av ett bottenmärke för Svensk Film.
Den kvalar in som det absolut sämsta jag sett i filmväg, tätt intill de platsdelande ettorna: "Ha ett underbart Liv" och "Pillertrillaren".
Ja jäklar.
Jag kan tacka henne för denna djupdykning i konstens absoluta dy.
Utan hennes påverkan; vad hade jag egentligen haft för ramar när det gäller dömandet av de filmer jag ser?
Jag hade inte insett att det finns en nollpunkt, en bottennivå, och att strax under bottennivån, just ovanför en glödande kärna av helvetets magma, där krälar dessa filmer omkring.
Hennes filmsmak är säkert lika tvivelaktig än, hur det står till med den saken vet jag inte, och jag har inte heller något intresse av att ta reda på det då vår kontakt äntligen klipptes för nästan tio år sedan.
Somliga vänskaper, som snarare liknar såpa-avsnitt med dominanslekar av det psykiska slaget är minst sagt onödiga, hon är säkert inte någon dålig människa bara för att våran relation var obalanserad och krystad, men relationen var just som den var.
Kommentarer
Trackback
