bloggen

(och du syftar jag speciellt på Love, som ju är direkt genetiskt närbesläktad med min vän Anna - The chicken-enthusiast. Samt flickan som i mitt förra inlägg påpekade att sjukhussängarna är ruggigt hårda.
Jag håller med, rakt av kära Camilla; Hårda, och efter några dygn; obarmhärtigt obekväma och ytterst smärtsamma.)

Jag har inte behövt spendera någon natt (eller dag heller, för den delen) i sjuksäng sedan mitt senaste inlägg, tack och lov.

Jag ska måla.
Jag har införskaffat några tomma dukar som väntar på mig.
"Vad ska du ha för motiv?"
Jo ser du kära intresserade individ av valfri ålder och kön, själva temat för den utställning som jag ambitiöst föreställer mig är följande: "En hyllning till köttet".
Det kommer att bli osedeligt, mycket naket och hårigt.
Och förhoppningsvis blir den inte besökt utav någon person med hjärtflimmer som faktiskt gillar konst med skärgårdsmotiv.

I övrigt har jag spenderat en rastlös kvart med att utstöta underliga guttorala läten.
Först gjorde jag en tolkning framför datorn av en galen professor som planerar att ta över världen med sitt mäktiga super-kaleidoskop-of doom.
Och senare gjorde jag mest ett skrämmande gurgel som avslutades i ett utdraget: "PTrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!"-ljud.