Dagen efter...
Äntligen, kära läsare av rang, äntligen har jag varit på årets första fest.
Jag iklädde mig sådant som var lila, en obestämbar kavaj, och lade tjocka streck av glittrande kajal på ögonlocken.
Håret hade blivit tillräckligt långt för att kunna flätas, så två mer eller mindre inbakade flätor löpte längsmed mitt huvud och avslutades vid nacken i obestämbara och mycket korta tofsar.
Sambon hade med sig snus att bjuda på, och på festen så vankades det singstar.
Singstar som jag hade lovat mig själv att hålla mig undan sedan Det Smärtsamma Fiaskot Förra Året, men när jag hörde hur hopplöst som "Don´t stop me now" framfördes så slet jag åt mig micken, och skränade så att en person som satt i närheten flydde, och, bannemig, om jag inte vann den duellen!
Jag iklädde mig sådant som var lila, en obestämbar kavaj, och lade tjocka streck av glittrande kajal på ögonlocken.
Håret hade blivit tillräckligt långt för att kunna flätas, så två mer eller mindre inbakade flätor löpte längsmed mitt huvud och avslutades vid nacken i obestämbara och mycket korta tofsar.
Sambon hade med sig snus att bjuda på, och på festen så vankades det singstar.
Singstar som jag hade lovat mig själv att hålla mig undan sedan Det Smärtsamma Fiaskot Förra Året, men när jag hörde hur hopplöst som "Don´t stop me now" framfördes så slet jag åt mig micken, och skränade så att en person som satt i närheten flydde, och, bannemig, om jag inte vann den duellen!
Jag var nykter hela aftonen, vilket var trevlig och påminnde lite om min tid som nykterist, back in the 90s.
Jag hade fruktat att det skulle bli långtråkigt att vara den enda nyktra på tillställningen, men det visade sig att jag skulle ha fel, och dessutom kan en tillställning inte vara tråkig när singstar är inblandad.
Däremot så upplevde jag ett intressant fenomen, ju mer påverkade folk runt omkring mig blev, desto mer illa till mods blev jag... jag hade glömt hur det känns, men det känns.
Såhär dagen efter är jag trött, och känner mig bakfull ( fantomsmärtor, skulle man kunna kalla det) så jag svalkar mig med Goldfrapp. Och musiken är så bra att jag vill dela med mig av den till er, kära läsare.
Var så goda, ta för er av videolänkarna nedan.
Hairy Trees. Gör erat bästa för att ignorera videon, kära läsare. Den är uppenbart regisserad och utförd av några Goldfrapp-entusiaster och gör betraktaren antingen lite charmad eller generad och illa till mods.
Pilot, själva videon var lite seg i början, men om du är trött, sjuk, bakis, eller liknande så uppmanar jag dig att praktisera tålamod, för det är både den och du värd.
Detta är Utopa, meget vackert, mina damer och herrar och alla ni däremellan.
Kommentarer
Trackback
