"När ska du ha barn då?"

image228

När frågan: "när tänker ni skaffa barn då?" kommer upp så begår jag alltid misstaget att vara ärlig och svara att vi inte tänker skaffa barn.
Följdfrågan blir alltid ett :"varför?", och oavsett vad svaret är (om det inte är att jag biologiskt inte kan få barn, varvid jag lever i en tragedi.) så blir det per automatik ifrågasatt.
Antingen vet jag inte vad jag pratar om, och kommer att ändra mig, eller så har jag inte tillräckligt goda argument...
inte tillräckligt goda argument för att inte skaffa barn!?
Som om : "jag vill inte ha barn" inte var ett tillräckligt gott argument... folk är för charmiga.

Jag kan ju säga att om jag fick höra: "Jag vill inte ha hund." från någon, så skulle det aldrig falla mig in att förklara för den människan att han/hon nog kommer att ändra sig, och att hans/hennes argument inte är tillräckligt goda för att inte skaffa hund.
Nej, vet ni, jag skulle tänka: "ok". och sedan hade det inte varit mer med det.

Här har jag ringat in NÅGRA utav de kommentarer som jag oftast får höra... och inte bara jag, tycks det mig, utan även andra i övriga delen av världen som inte vill ha barn.

Att skaffa barn...

... för att "någon ska ta hand om en när man blir gammal" ...finns det folk som faktiskt gör så på riktigt?

image227


ingen vitglödgad skam kan vara hetare...

image226

..än den jag känner nu, när jag så överflödigt blottar mig för er, kära läsare.
Jag har börjat utmana mig själv nu; hur länge kan en relativt psykiskt frisk individ klara av att lyssna på verket "ingela", om och om igen utan att brista ut i gråt, bli självmordsbenägen, eller iallafall tröttna en smula och byta låt?
(observera det tvångsmässiga och klämkäcka rimmet...det är kanske sådant som drabbar en vid för kraftig konsumtion av Brobergs ondskefullt geniala hit?)
Jag har hållt på nu i lite över 2 timmar, och jag har fortfarande ett sjukligt, närmast fysiskt, behov av lallandet och den ljuva ljuva YTTERST klämmiga basgången.

Jag börjar oroa mig för hur jag ska kunna somna inatt utan att tillföra Ingela till min uppenbart drabbade hjärna.

Hur kan detta vara?

Har herr Målarrock ingått i en pakt med satan?
Är ni möjligen bosatt i Kungens kurva, Herr Broberg?


Ingela-lalala-lalala, vicken pingelalala-lala, ingentingela-lalala-lalala, går upp mot Ingela-lalala-lalala...

Så mycket att säga, och ändå så innehållslöst.


Vad jag egentligen ville göra var att bjuda på Robert Brobergs Genialiska hjärntvättarhit: "Ingela".
Den etsar sig fast som tatueringsfärg på hudytan.
Jag har nu lyssnat oupphörligen på den rackarns dängan i nästan en timma.
Det kan inte vara sunt.
Så, jag sökte efter låten på youtube för att smitta er, kära tålamodiga läsare.
Och vad fann jag om inte detta märkliga fenomen : Fyra klämkäcka personer som alla bär hatt.

Och det slår mig att det nog är rätt få saker som är så oskuldsfulla och samtidigt så torrt obskyrsexuella som unga män i knastrig gubbutstyrsel som spelar luftgitarr under ihärdigt luftjuckande.


RSS 2.0