Videovåld och testosteron.
Jag har inte tidigare insett hur ofattbart lättpåverkad jag är, förrns nu, minuterna efter att jag spänt suttit och tittat på the ultimate fighter med andan i halsen, kännt hur mina hjärnceller sympatidött en efter en, och hur jag plötsligt är så till bredden fylld av bubblande testosteron att jag skulle kunna spendera ett helt dygn med att tvinna min buskiga mustasch och ansa mina polisonger.
För ett ögonblick ville även jag vara en mäktig, muskulös man med meningslösa tatueringar, märkliga kalsonger, tävlingsinstinkter och en osund känsla för våld.
Brottningsbilden kommer härifrån.
1408
ja, vad ska man säga, den var exakt som jag förutspått...
Tyvärr så var volymen groteskt uppskruvad till den nivå då jag generande nog var tvungen att sitta med fingrarna i öronen under hela satans visningen för att inte bli allvarligt hörselskadad.
Jag skojar inte, under de få dialogerna så ryckte jag till av smärta vid de gånger då "T" och "K"/"C" uttalades.
Tips: Ska du se den här filmen; medtag öronproppar.
Nu vill jag passa på att dra en liten paralell från just denna film till verkligheten.
"Hur ska hon lyckas med det?" undrar du och skälver av spänning. Jo, det ska jag utförligt gå in på nu.
Det var ju jag, och min värmländska hönsentusiast A som satt med fingrarna i biomörkret.
När vi betydligt senare stod och väntade på tunnelbanan som skulle föra oss till biljardhallen så nämnde hon hur hon funderade på att ta med sig sin stora hund till det rum som hon nyligen börjat hyra in sig i, då hon nog helst inte ville spendera sin andra natt i det nya rummet ensam.
Inte just efter att ha sett en liten högljudd skräckis iallafall.
Medan hon funderade över sitt val så rusade vårat tåg in på perongen.. det var utvändigt täckt av en grotesk reklam, så att hela vagnen framför oss såg ut som en enda massiv tegelmur...
Vilket ju är mycket charmerande om man fortfarande bär "1408" i färskt minne.
A beslöt sig för att det rörde sig om ett omen, och hunden fick följa med till den andra natten i det nya rummet.
SPOILERVARNING
I nämnda överljudliga film och även i novellen med samma namn, så figurerar ett litet konstverk på ett hörn.
Det är en tavla med ett typiskt jaktmotiv a´la förstoppat Brittiskt 1800tal.
Under filmens gång, när saker och ting börjar spåra ur så ändras motivet en smula, dock relativt diskret, tack och lov. Nu hör det till saken att i det rum som A hyr i en labyrint lik gammal våning på Öfvre Öhstermalm.. så hänger det en gobeläng på väggen... en gobeläng med ett jaktmotiv.
Gobelänger är fantastiska hantverk, och dessutom mycket obehagliga.
Jag har varit av åsikten att de per automatik är creepy ända sedan jag som litet barn lyssnade på "The canterville ghost" inläst på kasett.. där det finns ett avsnitt i vilket konstiga ödleliknande varelser invävda vrider sig på sina gobelänger och skriker till bokens hjältinna.
Väggprydnader av sådan art är creepy och jag avundas inte A som ska spendera ett stort antal nätter i en vacker, stor, knarrig 1800tals skräckvåning med anrika gobelänger.
Tyvärr så var volymen groteskt uppskruvad till den nivå då jag generande nog var tvungen att sitta med fingrarna i öronen under hela satans visningen för att inte bli allvarligt hörselskadad.
Jag skojar inte, under de få dialogerna så ryckte jag till av smärta vid de gånger då "T" och "K"/"C" uttalades.
Tips: Ska du se den här filmen; medtag öronproppar.
Nu vill jag passa på att dra en liten paralell från just denna film till verkligheten.
"Hur ska hon lyckas med det?" undrar du och skälver av spänning. Jo, det ska jag utförligt gå in på nu.
Det var ju jag, och min värmländska hönsentusiast A som satt med fingrarna i biomörkret.
När vi betydligt senare stod och väntade på tunnelbanan som skulle föra oss till biljardhallen så nämnde hon hur hon funderade på att ta med sig sin stora hund till det rum som hon nyligen börjat hyra in sig i, då hon nog helst inte ville spendera sin andra natt i det nya rummet ensam.
Inte just efter att ha sett en liten högljudd skräckis iallafall.
Medan hon funderade över sitt val så rusade vårat tåg in på perongen.. det var utvändigt täckt av en grotesk reklam, så att hela vagnen framför oss såg ut som en enda massiv tegelmur...
Vilket ju är mycket charmerande om man fortfarande bär "1408" i färskt minne.
A beslöt sig för att det rörde sig om ett omen, och hunden fick följa med till den andra natten i det nya rummet.
SPOILERVARNING
I nämnda överljudliga film och även i novellen med samma namn, så figurerar ett litet konstverk på ett hörn.
Det är en tavla med ett typiskt jaktmotiv a´la förstoppat Brittiskt 1800tal.
Under filmens gång, när saker och ting börjar spåra ur så ändras motivet en smula, dock relativt diskret, tack och lov. Nu hör det till saken att i det rum som A hyr i en labyrint lik gammal våning på Öfvre Öhstermalm.. så hänger det en gobeläng på väggen... en gobeläng med ett jaktmotiv.
Gobelänger är fantastiska hantverk, och dessutom mycket obehagliga.
Jag har varit av åsikten att de per automatik är creepy ända sedan jag som litet barn lyssnade på "The canterville ghost" inläst på kasett.. där det finns ett avsnitt i vilket konstiga ödleliknande varelser invävda vrider sig på sina gobelänger och skriker till bokens hjältinna.
Väggprydnader av sådan art är creepy och jag avundas inte A som ska spendera ett stort antal nätter i en vacker, stor, knarrig 1800tals skräckvåning med anrika gobelänger.
filmtajm
Stephen King adaption, regisserad av den svenske herr Håfström, alltså.
Äntligen ska jag och min värmländska vän Anna se en film som faller inom genren "skräck"...om den nu är särsilt "skräckig" återstår att se... jag gissar på att mycket hastigt klippta scener är att vänta och en hel del over-the-top händelser, typ; "Skeppet som är motivet målat i en tavla börjar röra sig och plötsligt forsar det en flodvåg av vatten in i rummet från tavlan, chock chock, horror horror!!"
I ett mycket tidigare inlägg så berättade jag att jag lånat en King-novell-samling i form av en ljudbok från biblioteket.
Där fanns även denna historia att finna.
Det grepp jag fick om den här historien, medan jag stod och bakade ett groteskt antal kanelbullar i vårt illa utrustade matrum, var att det används en hel det psykologisk skräck snarare en den gamla hederliga uppenbara.
Lite mer mindfuck av: "Now you see it, now you don´t, is it a dream? are you going insane? are you allready dead?" typen. Vi har även planerat in en billigare middag, och sedan en avslutning i form av ett parti biljard, eller två.
Jag önskar dig en trevlig Fredag, kära läsare.
Äntligen ska jag och min värmländska vän Anna se en film som faller inom genren "skräck"...om den nu är särsilt "skräckig" återstår att se... jag gissar på att mycket hastigt klippta scener är att vänta och en hel del over-the-top händelser, typ; "Skeppet som är motivet målat i en tavla börjar röra sig och plötsligt forsar det en flodvåg av vatten in i rummet från tavlan, chock chock, horror horror!!"
I ett mycket tidigare inlägg så berättade jag att jag lånat en King-novell-samling i form av en ljudbok från biblioteket.
Där fanns även denna historia att finna.
Det grepp jag fick om den här historien, medan jag stod och bakade ett groteskt antal kanelbullar i vårt illa utrustade matrum, var att det används en hel det psykologisk skräck snarare en den gamla hederliga uppenbara.
Lite mer mindfuck av: "Now you see it, now you don´t, is it a dream? are you going insane? are you allready dead?" typen. Vi har även planerat in en billigare middag, och sedan en avslutning i form av ett parti biljard, eller två.
Jag önskar dig en trevlig Fredag, kära läsare.
...
+
=
oväntat
Det kan kanske räknas som ett litet misslyckande om ens huvudbonad, gjord för att sätta skräck i folk med sin varulvsdesign... mest för tankarna till GIzmo och Banarne... iallafall än så länge...
fejanboken
Nu har även jag fallit för trycket och joinat de förtappades parad: Facebook.
....har du det med?
....har du det med?
