förlorat ägg.
Alldeles förmycket att göra, så pass mycket att jag inte vet var jag ska börja, papper överallt, min stress ökar och vill ta sig uttryck i färg och linjer, men jag måste fokusera, och jag är orolig, och jag vill inte dra på det krystade leendet på söndag och oroa mig för om jag gör rätt, jag vill vara ifred och andas bokstäver som formar latinska namn på inälvor som vi inte ens visste att vi hade.
Och jag vill skriva riktigt bra på proven.
Hans Arnold är, tillsammans med minnet av Tove Jansson den bäste illustratören sedan Aubrey Beardsley regerade med sina linjer.
Och jag vill skriva riktigt bra på proven.
Hans Arnold är, tillsammans med minnet av Tove Jansson den bäste illustratören sedan Aubrey Beardsley regerade med sina linjer.
spottdusch.
Jag är inte den som inte kan dela med mig av mina genanser...
Idag så råkade jag spotta en icke ont anande klasskamrat rakt i det icke ont anande ansiktet. Nej, jag har inte för vana att spotta folk varken i deras ansikten eller någon annan stans. Den bespottade stackars människan lyckas med förkloppsligandet av begreppet "flickan"; hon är liksom "gräddig", med en vacker ljus röst, ett generöst litet leende, ett gott humör, långt hår och ett klipskt huvud.
Kan du nu föreställa dig denna oskuldsfulla 21 åring.. hon tar samma psykologi-kurs som jag ( vilket hon nu säkert bittert ångrar) och vi har mest börjar kommunicera med varann på senare tid, så, det är ju inte direkt som att vi var de såtaste av polare ens till att börja med...
Och detta olyckliga inträffar... över 5 minuter gick åt till att prata om hur jag hänsynslöst spritt min saliv för vinden.
Trots att jag försökte förklara och ursäkta mig med att jag ville skapa en audiell upplevelse-en ljudillustration, om du så vill- och att det var den plötsliga vinden som förstörde allt med att föra vätskedroppar i förbipasserandes ansikten, så tror jag nog att hennes glada och flickiga sinne fick sig en purken törn.
...ack
Jag är en missförstådd konstnär utan icke-bespottade vänner.
bloggare goes EMO
Yes, that is correct, I am about to go EMO on yo´ass!
Jag har pluggat, men samtidigt som jag har djort det.. så har jag "messat upp".. ja, något har gått fel... eller jag misstänker det.
Det är av detta skäl som jag avskyr alla former av grupparbeten.. jag har en skräck för att vara den svagaste länken, den som allt faller på.. och nu känns det som att det har inträffat... trots att jag verkligen gjorde det jag trodde var rätt.
Min konflikträdsla ligger och puttrar inför morgondagen, och fegisnerven tycker att jag ska skolka resten av min kurs för att få bästa resultet i konfliktundvikning.
En annan del av mig säger: "Fuck it, jag måste få göra misstag."
Och överleva.
/jag kunde inte hitta någon bra emo-clipart.. så jag fick teckna en istället.
Studiepsykos
Min plan är att stänga av mobilen, ladda med frukt och klassisk musik och isolera mig totalt under helgen till förmån för studierna.
note to self:
Jag har en restuppgift om kroppen och ett arbete om självskadebeteende att göra klart, och två prov nästa vecka att plugga inför. För att hålla mig vid liv har jag styrt upp ett träningsschema för mig själv som jag är mycket nöjd med.
Nu ska jag dra iväg till citygross och ÖB för att införskaffa föda för helgen och kommande vecka.
Adieu.
note to self:
Jag har en restuppgift om kroppen och ett arbete om självskadebeteende att göra klart, och två prov nästa vecka att plugga inför. För att hålla mig vid liv har jag styrt upp ett träningsschema för mig själv som jag är mycket nöjd med.
Nu ska jag dra iväg till citygross och ÖB för att införskaffa föda för helgen och kommande vecka.
Adieu.
Skriv på du med..
Om att lagstifta märkning på katt och hund.
Och därmed förhoppningsvis, bidra till att höja framförallt katters status i landet.
"Varför behöver katter ha högre status, jag känner mängder utav kattägare som inte gör annat än skämmer bort sina katter!" säger kanske någon då, varvid jag kan passa på att nämna följande: iom att katten har så låg status, så har de även lågt värde.
Tittar man på Blocket så kan man hitta allt från desperata till oansvariga kattägare som är beredda att sälja katter för 25:- per tass. Då är det ju inte särdeles konstigt att det varje år lämnas tusentals katter runt om i Svergie, som helt enkelt har blivit för krävande på så sätt att de behöver mat, utrymme att röra sig för vildsinta lekar -de härstammar trots allt från vilda djur- och ren toalett, eller som kanske helt enkelt har vuxit några månader, och inte längre är den söta lilla fluffiga dunboll som den en gång var.
Ett undantag är givetvis uppfödda katter, med stamtavla, som ju går för tusentals kronor, där är det tyvärr en annan sak, där kan det ju röra sig om en investering, avelsmöjlighet, det är "finare" att äga en raskatt.
Katthemmen tar in hundratals misshandlade (öron bortkliptta med sax, söndersparkad käke, vanvårdade, sjuka, hemlösa, bortglömda katter varje år.
Varför kan inte folk ta ansvar? varför finns det inte "kattkurser" som det finns hundkurser, som skiljer sig på så vis att den nyblivne kattägaren får lära sig om katten, dess språk och behov för att få större förståelse, insikt, och framförallt: ökad ansvarskänsla.
Bloggare rasar åter igen...
..Helt otroligt ofattbart...
"Det kan bli avgifter på som mest 1200 kronor om året för hjälpmedel som rollator, elrullstolar och träningscyklar från nästa år i Stockholms län. Det har tidigare alltid varit gratis att låna, men nu planeras flera nya avgifter för att dra in mångmiljonbelopp till landstinget. Några beslut är ännu inte fattade, men den borgerliga alliansen har gett ett uppdrag till tjänstemännen att hitta besparingar på hjälpmedelsområdet som dragit över sin budget under många år. Och förvaltningen har nu tagit fram flera kontroversiella förslag för att öka landstingets inkomster med cirka 25 miljoner. Bland annat måste man betala 500 kr för en komplett rollator med korg och en elrullstol ska kosta 600 kronor i hyra per halvår. Detta är gratis idag liksom tränings- cyklar och samtalsförstärkare, men också här blir det avgifter även om det finns starka medicinska skäl för patienten att få hjälpmedlen."
Men det är ett ju bra initiativ av alliansen, man har ju, exempelvis, hört om så många friska unga människor som på skoj lånar lite rullatorer då och då och rejsar omkring helt i onödan... eller... vänta.. nej... det har man inte... hmmm.. men det måste ju finnas en vettig logisk och humanistisk förklaring för detta va? Alliansens vägar äro outgrundliga, men ALLTID empatiska, och aldrig att alliansen skulle dra nytta av handikappades och svårt sjuka människors situationer för att få in mer penningar till landstinget... väl?
Jag vet att vår kulturminister ( som säkert gör sitt bästa, men jag ställer mig ändå tvivlande) tycker att det vore en bra grej att inte längre låta lånandet av böcker på bibliotek vara gratis ( hyrböcker?)... själv tycker jag att det är ett vidrigt förslag, men skulle det inträffa så har jag ändå möjligheten att göra ett val: Köpa boken för en större summa, eller...hyra den för en mindre summa.
En Person med grav CPskada har nog inte så mycket möjlighet att utbrista: "Nej, vilken onödig utgift, idag gör jag valet att inte ha en grav CP-skada som ju gör mig tvungen att vara rullstolsburen och ha en töntig personlig assistent som ständigt ska ta på mig!".
.Omval nu, tack.
Men det är ett ju bra initiativ av alliansen, man har ju, exempelvis, hört om så många friska unga människor som på skoj lånar lite rullatorer då och då och rejsar omkring helt i onödan... eller... vänta.. nej... det har man inte... hmmm.. men det måste ju finnas en vettig logisk och humanistisk förklaring för detta va? Alliansens vägar äro outgrundliga, men ALLTID empatiska, och aldrig att alliansen skulle dra nytta av handikappades och svårt sjuka människors situationer för att få in mer penningar till landstinget... väl?
Jag vet att vår kulturminister ( som säkert gör sitt bästa, men jag ställer mig ändå tvivlande) tycker att det vore en bra grej att inte längre låta lånandet av böcker på bibliotek vara gratis ( hyrböcker?)... själv tycker jag att det är ett vidrigt förslag, men skulle det inträffa så har jag ändå möjligheten att göra ett val: Köpa boken för en större summa, eller...hyra den för en mindre summa.
En Person med grav CPskada har nog inte så mycket möjlighet att utbrista: "Nej, vilken onödig utgift, idag gör jag valet att inte ha en grav CP-skada som ju gör mig tvungen att vara rullstolsburen och ha en töntig personlig assistent som ständigt ska ta på mig!".
.Omval nu, tack.
Poängen med skapande
Är detta.
flourtant
Dagens besök hos tandläkaren var förvånansvärt harmonisktt.
Inte helt smärtfritt dock, att få bedövningsmedel insprutat i tandkött och gom är förenat med visst obehag, men det idoga och bokstavliga filandet i tandrötterna var monotont och märkligt nog avslappnande.
Men nu... när bedövingen börjar släppa... så börjar tankarna att oroligt kretsa kring ipren.
Inte helt smärtfritt dock, att få bedövningsmedel insprutat i tandkött och gom är förenat med visst obehag, men det idoga och bokstavliga filandet i tandrötterna var monotont och märkligt nog avslappnande.
Men nu... när bedövingen börjar släppa... så börjar tankarna att oroligt kretsa kring ipren.
"SMUTS"
Jag är sjuk.
Och sedan spontanstädningen i igår (då jag var frisk) så har jag lyssnat på audioversionen av Katarina Wennstams senaste bok "Smuts". Jag lånade den, inte på mitt älskade stadsbibliotek (där jag kanske har en skuld på 200 kr, men antagligen / förhoppningsvis inte), utan här i närheten.
Jag älskar vårt lilla lokala bibliotek, utbudet är minst sagt blandat, och givetvis begränsat, men genomtänkt införskaffat. Lokalen är mycket liten, inte mycket större än min lägenhet skulle jag tro.
Där inne finns ett litet läsrum, inglasat, innehållande ca tre studerande individer, utanför läsrummet irrar en äldre man, på gott humör, insvept i alkoholångor, han lallar glatt fram mot mig kommenterar skämtsamt mitt sätt att läsa på böckernas ryggar, sedan gestikulerar han mot toppen av bokhyllan som vi står mitt emot, mot den bruna prydnadsflaskan som står intill vad jag minns som en bukett torkade blommor, han sänker rösten demonstrativt, men är fortfarande ljudlig när han säger: "öh, Ta bort flaskan efter´re,," addera sedan den karaktäristiska slutrosslingen.
Jag skrockar tillsammans med honom åt hans överasskande roliga skämt, och glider sedan vidare mellan hyllorna.
På ett hyllplan så står samlingen med ljudböckerna.
Jag väljer mellan en Stephen King men den var dels på svenska.. och dels mitt i "The dark tower"-serien.
Och som sagt; Katarina Wennstams : "Smuts".
Jag slukade maniskt "Flickan och skulden" som jag samma år gav bort i julklapp till mina då tonåriga kusiner, och min mormor. Jag räknade dagarna till släppet av: "En riktig våldtäktsman", rusade till Akademiebokhandeln tillsammans med min vän P, med vilken jag satte mig i kungsträdgården vid en av de då fyllda dammarna, och önskade tyst och med en känsla av att vara en dålig vän, att jag och P skulle skiljas åt , mycket snart, så att jag i frid skulle få sträckläsa boken.
Jag tror att det var känslan av avgrundsjup hopplöshet som gjorde att jag inte stod ut med att läsa mer än hälften av boken..
Katarina låter verkligheten slå slag efter slag i solarplexus, tills man tappar andan.
"Smuts" är fiktion. Fiktion baserad på verklighet, baserad på fallstudier och intervjuer. Det gör det lättare att klara av den.
Och sedan spontanstädningen i igår (då jag var frisk) så har jag lyssnat på audioversionen av Katarina Wennstams senaste bok "Smuts". Jag lånade den, inte på mitt älskade stadsbibliotek (där jag kanske har en skuld på 200 kr, men antagligen / förhoppningsvis inte), utan här i närheten.
Jag älskar vårt lilla lokala bibliotek, utbudet är minst sagt blandat, och givetvis begränsat, men genomtänkt införskaffat. Lokalen är mycket liten, inte mycket större än min lägenhet skulle jag tro.
Där inne finns ett litet läsrum, inglasat, innehållande ca tre studerande individer, utanför läsrummet irrar en äldre man, på gott humör, insvept i alkoholångor, han lallar glatt fram mot mig kommenterar skämtsamt mitt sätt att läsa på böckernas ryggar, sedan gestikulerar han mot toppen av bokhyllan som vi står mitt emot, mot den bruna prydnadsflaskan som står intill vad jag minns som en bukett torkade blommor, han sänker rösten demonstrativt, men är fortfarande ljudlig när han säger: "öh, Ta bort flaskan efter´re,," addera sedan den karaktäristiska slutrosslingen.
Jag skrockar tillsammans med honom åt hans överasskande roliga skämt, och glider sedan vidare mellan hyllorna.
På ett hyllplan så står samlingen med ljudböckerna.
Jag väljer mellan en Stephen King men den var dels på svenska.. och dels mitt i "The dark tower"-serien.
Och som sagt; Katarina Wennstams : "Smuts".
Jag slukade maniskt "Flickan och skulden" som jag samma år gav bort i julklapp till mina då tonåriga kusiner, och min mormor. Jag räknade dagarna till släppet av: "En riktig våldtäktsman", rusade till Akademiebokhandeln tillsammans med min vän P, med vilken jag satte mig i kungsträdgården vid en av de då fyllda dammarna, och önskade tyst och med en känsla av att vara en dålig vän, att jag och P skulle skiljas åt , mycket snart, så att jag i frid skulle få sträckläsa boken.
Jag tror att det var känslan av avgrundsjup hopplöshet som gjorde att jag inte stod ut med att läsa mer än hälften av boken..
Katarina låter verkligheten slå slag efter slag i solarplexus, tills man tappar andan.
"Smuts" är fiktion. Fiktion baserad på verklighet, baserad på fallstudier och intervjuer. Det gör det lättare att klara av den.
höstbilder.
Jag längtar till tågresor, där interiörerna har femtiotalets svartvita elegans, och färden har en tydlig och stadig puls, med ljudande slag.. inte något ständigt fisande X2000, tack.
Men innan man kan rymma i en godsvagn så måste man passa på att dokumentera hösten.
Jag råkar ju vara tämligen förtjust i den mest våta utav nederbörder, därför reagerar jag sällan negativt när jag
råkar på fenomenet som är fotat här ovan. Just på den platsen är det dock lite knepigt, då man som oskyldig fotgängare måste gå ut en bra bit i gatan för att bespara sina skor och vader ett mycket smutsigt dopp.
(och i hemlighet önskar jag varje gång att jag hade ett par höga gummistövlar, så att jag skulle kunna strosa fram och åter i den stora pölen så länge jag ville.)
På min duggiga väg hem så fann jag lite IKEAKONST tillfällen! Håll till godo, kära läsare, temat är Höst.
Men innan man kan rymma i en godsvagn så måste man passa på att dokumentera hösten.
Jag råkar ju vara tämligen förtjust i den mest våta utav nederbörder, därför reagerar jag sällan negativt när jag
råkar på fenomenet som är fotat här ovan. Just på den platsen är det dock lite knepigt, då man som oskyldig fotgängare måste gå ut en bra bit i gatan för att bespara sina skor och vader ett mycket smutsigt dopp.
(och i hemlighet önskar jag varje gång att jag hade ett par höga gummistövlar, så att jag skulle kunna strosa fram och åter i den stora pölen så länge jag ville.)
På min duggiga väg hem så fann jag lite IKEAKONST tillfällen! Håll till godo, kära läsare, temat är Höst.
