Vidare..
kan jag meddela för er mina vänner, min ljuvliga armé av läskunniga strösselbakelser (och detta skrifves med enkom sockerlängtande, alkoholångande, kärlek) att jag har fällt ett stort antal skrattets tårar över pictionary.mannens lika som bär blogg.
Han är ständigt lika klockren.
Han är ständigt lika klockren.
Sug på denna utsökta karamell till smakprov.
...Själv är jag nog mest lik en grävskopa.. kanske.
mina kära noshörningar...
Yours truly har varit på släktmiddag.
Och som vanligt när det har varit släktmiddag så slutar det med att yours truly blir generande berusad.
Varför?
Jo, farbror Fröjd (Freud) hade antagligen sagt att jag kompenserar för all nykter och ångestfylld tid som jag spenderade på släktmiddagarna som barn, och han skulle antagligen ha rätt.
Numer finns ingen ångest att tala om på middagarna, nu har vi riktigt riktigt trevligt faktiskt...
... men inom mig sitter en mycket synisk och bitter trettonåring som kräver sin tröstalkohol i efterskott.
...det är nog den enda rimliga förklaringen.
Skål kamrater.
Och som vanligt när det har varit släktmiddag så slutar det med att yours truly blir generande berusad.
Varför?
Jo, farbror Fröjd (Freud) hade antagligen sagt att jag kompenserar för all nykter och ångestfylld tid som jag spenderade på släktmiddagarna som barn, och han skulle antagligen ha rätt.
Numer finns ingen ångest att tala om på middagarna, nu har vi riktigt riktigt trevligt faktiskt...
... men inom mig sitter en mycket synisk och bitter trettonåring som kräver sin tröstalkohol i efterskott.
...det är nog den enda rimliga förklaringen.
Skål kamrater.
Bloggare RASAR...
...som kvällspressen skulle ha uttryckt det, mot tidigare nämnda kvällspress val att beskriva Lily Allen som "mullig".
Ja, jag skrev: "mullig".
MULLIG!?!
Kära asiga aftonpress, jag ber härmed att få informera om att en individ som är normalviktig, och därmed inte har samma kroppsform som Paris Hilton (som ni av något skäl så ofta ser som hett nythetsstoff ), är inte, per automatik, MULLIG!
...Jag försöker lugna ner mig med att stillsamt mässa: "Alla som jobbar för kvällspressen kan omöjligtvis vara idioter, alla som jobbar för kvällspressen kan omöjligtvis vara idioter..." osv in i evinnerlighet.
...Men det funkar inte, jag övertygar ingen efter detta.
Här är aftonpressens defenition av en mullig person.
Ja, jag skrev: "mullig".
MULLIG!?!
Kära asiga aftonpress, jag ber härmed att få informera om att en individ som är normalviktig, och därmed inte har samma kroppsform som Paris Hilton (som ni av något skäl så ofta ser som hett nythetsstoff ), är inte, per automatik, MULLIG!
...Jag försöker lugna ner mig med att stillsamt mässa: "Alla som jobbar för kvällspressen kan omöjligtvis vara idioter, alla som jobbar för kvällspressen kan omöjligtvis vara idioter..." osv in i evinnerlighet.
...Men det funkar inte, jag övertygar ingen efter detta.
Här är aftonpressens defenition av en mullig person.
Det är bäst att ni rusar iväg och kollar erat BMI, kära läsare, vem vet vad kvällspressen hade valt att beskriva er som? Ja, antingen det eller så är någon vänlig nog att massavskeda alla lobotomerade NK-offer från pressarna.
Puss från mig.
Puss från mig.
ett möte i morgonsolen
För flera timmar sedan, då det fortfarande var sådär fräscht morgonkyligt och höstfuktigt, långt innan jag smet in i datarummet för att skriva ut mitt arbete i medicinsk grundkurs, bara för att bli försenad till lektionen, och intet ont anandes om vad mina tarmar skulle hitta på några timmar senare... Alltså väldigt tidigt imorse, på vägen till tunnelbanan så beslöt jag mig att ta favoritstigen till stora gatan.
Det finns många vägar man kan ta till tunnelbanan... bland annat har vi den snabba, men o-charmiga och avgasstinkande vägen, och tex; favoritvägen.
Favoritvägen är snarare en stig, än en väg.
Mest av allt går den ut på att du korsar gatorna mellan bostadshuslängorna, så att man liksom går en rak sträcka som egentligen inte finns. Då passerar man inte bara husväggar utan även ljuvliga blomsterarrangemang i rabatter, många träd. och härliga, förvuxna häckar.
Väl uppe på en liten höjd, precis när jag kommit till någonting som mest kan beskrivas som en öppning, eller "glänta" rentutav, och jag kan skymta vägen mitt emot mig, så möter jag en råtta.
Den kom rusande i min rikting, stannade till någon meter framför mig, kröp ihop och var antagligen livrädd.
Den hade ett ljusare parti på hjässan, snett liksom, som om den bar en käck liten basker, samma ljusa pigmentfläck återfanns på dess bröst.
Jag gillar att tro att jag är väluppfostrad och artig, så jag passade på att hälsa den God Morgon.
Varvid den var blick stilla i någon hundradels sekund, som om den höll andan, och sedan ilade den iväg helt utan att returnera frasen.
Nå, det gjorde mig inget.
Resten av promenaden mot tunnelbanan spenderade jag med att fundera över fenomenet med kvinnor som genast börjar skrika och oförklarligen klättra på saker vid de tillfällen då de råkar möta en fridfull gnagare.
Jag har aldrig förstått det, och jag förstår det inte nu heller.
Det finns många vägar man kan ta till tunnelbanan... bland annat har vi den snabba, men o-charmiga och avgasstinkande vägen, och tex; favoritvägen.
Favoritvägen är snarare en stig, än en väg.
Mest av allt går den ut på att du korsar gatorna mellan bostadshuslängorna, så att man liksom går en rak sträcka som egentligen inte finns. Då passerar man inte bara husväggar utan även ljuvliga blomsterarrangemang i rabatter, många träd. och härliga, förvuxna häckar.
Väl uppe på en liten höjd, precis när jag kommit till någonting som mest kan beskrivas som en öppning, eller "glänta" rentutav, och jag kan skymta vägen mitt emot mig, så möter jag en råtta.
Den kom rusande i min rikting, stannade till någon meter framför mig, kröp ihop och var antagligen livrädd.
Den hade ett ljusare parti på hjässan, snett liksom, som om den bar en käck liten basker, samma ljusa pigmentfläck återfanns på dess bröst.
Jag gillar att tro att jag är väluppfostrad och artig, så jag passade på att hälsa den God Morgon.
Varvid den var blick stilla i någon hundradels sekund, som om den höll andan, och sedan ilade den iväg helt utan att returnera frasen.
Nå, det gjorde mig inget.
Resten av promenaden mot tunnelbanan spenderade jag med att fundera över fenomenet med kvinnor som genast börjar skrika och oförklarligen klättra på saker vid de tillfällen då de råkar möta en fridfull gnagare.
Jag har aldrig förstått det, och jag förstår det inte nu heller.
Isabell slog det metaforiska huvudet på den metaforiska spiken.
Postat av: isabell
helst ville jag inte arbeta alls. för nån annan alltså. helst ville jag äta dyr mörk choklad då och då, skriva lite, pingla med draperier av glittrande stenar, dricka te och kaffe omväxlande, ha en stor trädgård att dofta och vara i, en sol, ett moln, en himmel, ett regn. jag ville mer sånt liksom.
och om man bortser
från det förra inlägget så kan jag glatt meddela att vårt land har en björnstam med ca 2000 individer.
En glädjande ökning om ni frågar mig.
Nu vill jag veta lite mer om hur det står till med igelkott-lo-varg och vildsvin, som min sambo fick syn på då den korsade en väg när vi satt i bussen på väg fram den pre-rafaelitens ljuvliga, spökande och isolerade landställe.
Jag ska berätta om spökena och visa lite bilder.. ehm... senare.
En glädjande ökning om ni frågar mig.
Nu vill jag veta lite mer om hur det står till med igelkott-lo-varg och vildsvin, som min sambo fick syn på då den korsade en väg när vi satt i bussen på väg fram den pre-rafaelitens ljuvliga, spökande och isolerade landställe.
Jag ska berätta om spökena och visa lite bilder.. ehm... senare.
Jag ber om ursäkt,
Kära tre läsare, för det är få saker som är så ointressanta som att läsa om folks träningsvanor, vilket det ju tycks ha blivit lite väl mycket av de senaste dagarna... ja, det och så kanske bloggar som uteslutande handlar om vad den tonåriga/nyligen 20fyllda blogginnehavarinnan har på sig/vill ha på sig/ önskar att hon hade råd att ha på sig... eller kanske en blogg om det vackra i att äta näst intill ingenting alls.
Så jag ber om ursäkt för den senaste tidens ointressanta innehåll.
Nästa inlägg ska handla om hur jag fyndade tre par (otroligt fula) skor för 179 kr, och den ångest som drabbade mig då jag slogs av tvångstanken:"Tänk OM jag faktiskt har lurat STADSBIBLIOTEKET på 200 kr!! Jag som älskar stadsbiblioteket!!", samt den sinnliga upplevelsen av att gå från smärtande, nyköpta tortyrskor till masserande ojämn och mjuk gräsplätt i bara strumplästen.
Jag älskar er, ni tre trogna och uttråkade läsare.
Som vanligt har jag inte någon skön ny bild att dela med mig av... däremot fann jag denna ljuuuuuvliga blogg, mina damer och eventuellt herrar: läs och njut. therapeuticpictionary
Så jag ber om ursäkt för den senaste tidens ointressanta innehåll.
Nästa inlägg ska handla om hur jag fyndade tre par (otroligt fula) skor för 179 kr, och den ångest som drabbade mig då jag slogs av tvångstanken:"Tänk OM jag faktiskt har lurat STADSBIBLIOTEKET på 200 kr!! Jag som älskar stadsbiblioteket!!", samt den sinnliga upplevelsen av att gå från smärtande, nyköpta tortyrskor till masserande ojämn och mjuk gräsplätt i bara strumplästen.
Jag älskar er, ni tre trogna och uttråkade läsare.
Som vanligt har jag inte någon skön ny bild att dela med mig av... däremot fann jag denna ljuuuuuvliga blogg, mina damer och eventuellt herrar: läs och njut. therapeuticpictionary
trött tröttare tröttast
... de senaste tre dagarna har varit intensiva, roliga, utmattande men främst: klibbigt rinniga.
Jag avskyr surrealistiskt hög luftfuktighet i kombination med tryckande vindstilla värme.
När jag och Y konkade och drog livsmedelsprodukter från citygrossisten vid helvetet/kungens kurva, så rann fukten bokstavligen från oss.
Efter förgårdagens lyckade kronärtskocksskiva, vansinnesdagens matsläpande dessförinnan, och gårdagens intensiva städande... så är jag fortfarande helt utmattad.
Jag vill piggna till så snart som möjligt, vill kunna träna igen, det har jag inte gjort på två dagar nu och abstinensen börjar sätta in.
Jag avskyr surrealistiskt hög luftfuktighet i kombination med tryckande vindstilla värme.
När jag och Y konkade och drog livsmedelsprodukter från citygrossisten vid helvetet/kungens kurva, så rann fukten bokstavligen från oss.
Efter förgårdagens lyckade kronärtskocksskiva, vansinnesdagens matsläpande dessförinnan, och gårdagens intensiva städande... så är jag fortfarande helt utmattad.
Jag vill piggna till så snart som möjligt, vill kunna träna igen, det har jag inte gjort på två dagar nu och abstinensen börjar sätta in.
yta
Är det uteslutande jag som innerligt önskar att denna typ av smycken vore allmänt accepterade och beundrade?
YouTubeTerror
Pour Vous, kära icket ont anande läsare, pour vous.
Skåda den smäktande musikern; Han blir fascinerad, han känner hunger, han känner törst, han blir passionerad och fylld av lust. Han är i sanning en sinnlig man, denne legendariske Lasse Holm.
...bäst han tar en vesuvio.
Själv upphör jag inte att bli fascinerad av den gitarrspelande kocken som knappt rör en min då han lär ha fått en betydande mängd mjöl i örat.
Jag älskar fortfarande den synthpopigt plastiga "Obsession":
Ingen 80tals Retro utan mitt älskade MilliVanilli.
Denna video som jag förärar förfärar? er med härnäst, kära hårt prövade läsare, förtjänar att bli sedd i all sin 4.24 minuters prakt. Jag ber er lägga märke till den intressanda..."dansen"(?) under videons inledning.
För er som glömt/förträngt/är födda efter 1983 så kan jag informera om att MilliVanilli var en mycket populär grupp som senare visade sig vara en ren kupp, då de både manliga sångarna visade sig vara Tyska Modeller som inte kunde ta en ton. Det finns ett mycket förnedrande klipp någonstans ute på nätet, från en lika gammal grammy-utdelning i vilken de får ett pris.. och en av dem fyrar av ett litet tacktal med en utav historiens mest Tysk-knaggliga Engelska.
När det begav sig.. någonstans emellan dagis och lågstadie, så fann jag "sångaren" att vara slående attraktiv.
Ca 15 år senare blev jag tillsammans med en mycket långhårig tysk. Tillfällighet?
Skåda den smäktande musikern; Han blir fascinerad, han känner hunger, han känner törst, han blir passionerad och fylld av lust. Han är i sanning en sinnlig man, denne legendariske Lasse Holm.
...bäst han tar en vesuvio.
Själv upphör jag inte att bli fascinerad av den gitarrspelande kocken som knappt rör en min då han lär ha fått en betydande mängd mjöl i örat.
Animotion - Obsession.
Jag gjorde misstaget att köpa DVD´n "9½ vecka" i hopp om att det skulle röra sig om ett rykande tantsnuskigt BDSM drama då jag hade vaga minnen från trailers och posters från min barndoms 80tal.
..Den visade sig vara endast riktigt dålig, märklig och innehållslös, inte ens 80tals kitschen kunde rädda den,men, Animotions Obsession spelades under ett kort ögonblick, och jag blev givetvis besatt. Genast sökte jag upp videon på Youtube och bannemig om inte videon gör låten sämre.
Jag gjorde misstaget att köpa DVD´n "9½ vecka" i hopp om att det skulle röra sig om ett rykande tantsnuskigt BDSM drama då jag hade vaga minnen från trailers och posters från min barndoms 80tal.
..Den visade sig vara endast riktigt dålig, märklig och innehållslös, inte ens 80tals kitschen kunde rädda den,men, Animotions Obsession spelades under ett kort ögonblick, och jag blev givetvis besatt. Genast sökte jag upp videon på Youtube och bannemig om inte videon gör låten sämre.
Jag älskar fortfarande den synthpopigt plastiga "Obsession":
Ingen 80tals Retro utan mitt älskade MilliVanilli.
Denna video som jag förärar förfärar? er med härnäst, kära hårt prövade läsare, förtjänar att bli sedd i all sin 4.24 minuters prakt. Jag ber er lägga märke till den intressanda..."dansen"(?) under videons inledning.
För er som glömt/förträngt/är födda efter 1983 så kan jag informera om att MilliVanilli var en mycket populär grupp som senare visade sig vara en ren kupp, då de både manliga sångarna visade sig vara Tyska Modeller som inte kunde ta en ton. Det finns ett mycket förnedrande klipp någonstans ute på nätet, från en lika gammal grammy-utdelning i vilken de får ett pris.. och en av dem fyrar av ett litet tacktal med en utav historiens mest Tysk-knaggliga Engelska.
När det begav sig.. någonstans emellan dagis och lågstadie, så fann jag "sångaren" att vara slående attraktiv.
Ca 15 år senare blev jag tillsammans med en mycket långhårig tysk. Tillfällighet?
Oroväckande
Jag har ingenting att förmedla idag pga de drömmar som jag har haft de senaste nätterna som håller på att förändra min självuppfrattning, min verklighet och min syn på mitt förflutna.
I övrigt är det inte mycket som händer, förutom att jag fuskläser psykologi, och fusktränar orientalisk dans.
Mer om det vid ett mycket senare tillfälle.
Obestämd framtid is the shit.
