ingen vitglödgad skam kan vara hetare...

image226

..än den jag känner nu, när jag så överflödigt blottar mig för er, kära läsare.
Jag har börjat utmana mig själv nu; hur länge kan en relativt psykiskt frisk individ klara av att lyssna på verket "ingela", om och om igen utan att brista ut i gråt, bli självmordsbenägen, eller iallafall tröttna en smula och byta låt?
(observera det tvångsmässiga och klämkäcka rimmet...det är kanske sådant som drabbar en vid för kraftig konsumtion av Brobergs ondskefullt geniala hit?)
Jag har hållt på nu i lite över 2 timmar, och jag har fortfarande ett sjukligt, närmast fysiskt, behov av lallandet och den ljuva ljuva YTTERST klämmiga basgången.

Jag börjar oroa mig för hur jag ska kunna somna inatt utan att tillföra Ingela till min uppenbart drabbade hjärna.

Hur kan detta vara?

Har herr Målarrock ingått i en pakt med satan?
Är ni möjligen bosatt i Kungens kurva, Herr Broberg?


Ingela-lalala-lalala, vicken pingelalala-lala, ingentingela-lalala-lalala, går upp mot Ingela-lalala-lalala...

Kommentarer
Postat av: Nynna

Jösses!!! Jag säger bara det.*ler*
Mmmm.... jag kan få den där Likbilslåten på hjärnan.

2008-05-03 @ 00:01:36
URL: http://nynnas.blogg.se
Postat av: Nynna

Förövrigt har jag alltid gillat Broberg skarpt.

2008-05-03 @ 00:02:19
URL: http://nynnas.blogg.se
Postat av: Anna

Är det fel att gilla Broberg? Jag gillar nämligen Broberg och när man har fastnat för en låt (gäller ju vilken låt som helst ifrån vilken artist som helst) kan man ju verkligen lyssna på den till leda (iaf för omgivningen) och det kan ta lång tid innan man tröttnar. Tro mig när jag säger att två timmar på samma låt inte är ett rekord :). Jag kunde spela The passsenger en hel dag utan att tröttna.

2008-05-30 @ 14:15:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0