bloggen

För ett år sedan så steg jag regelbundet upp vid den här tiden, för att släpa mig till min dåvarande arbetsplats: ett kök i Upplands Väsby.
Jag tog första tunnelbanan till St: Eriksplan där jag på vägen till pendeltågsstationen kunde se kioskägare hänga ut plastflaggor på vilka det stod "ÖPPET". Därifrån tog jag pendeltåget till Rotebro som man skulle kunna kalla "platsen vid ingenstans"*, och väl i rotebro sprang jag över vägen för att komma till bussen som gick till infra city.**
Arbetsuppgifterna var det sannerligen inget fel på.. däremot gick jag sönder.. bit för bit... jag krackelerade.
Tiden då jag skulle sluta rent officiellt var kl 16 om jag jobbade i köket... ofta var jag tvungen att jobba över och var därmed hemma inte tidigare än 18:00.
Vid 21:00 slocknade jag som ett ljus.. men det spelade ingen egentlig roll hur tidigt jag gick och la mig kvällen innan, illamåendet vaknade alltid tillsammans med mig, och satt kvar från det att jag stängde av väckarklocksfunktionen på mobilen morgonen därpå.

*det var som att anlända till en lugnare del av landet... där de förvisso råkade ha en buss och pendeltågsstation, samt ett överbelamrat ochfönsterfritt konsum, en pizzeria... och inte så mycket mer vad jag kan minnas.

**infra city är en egen liten värld.
Dess strävan är att uppnå en kosmopolitiskt representativ Dubaistandard, med glastaksbyggnader, kitschigt underbara inomhusvattenfall och levande palmer i hotellen.
Där finns Stormarknader för dataintresserade, snabbmatskök och restauranger  samt kontorsbyggnader, frisörer, ytterligare ett konsum, och ...RUSTA.
Varför RUSTA-butiker alltid ska befinna sig vid världens ände, tillgängligt endast för vana bilister är ett mysterium.

You are mild-mannered, good,
strong and you love to help others.
 

http://www.thesuperheroquiz.com/

Jag vill ta detta tillfälle att hylla den sommar som vi har upplevt hittills i år.
Visst har det kanske varit kvavt någon dag, men långt ifrån alla dagar har varit besvärande i sin tryckande fuktighet.
Och visst har det någon gång varit "lite för varmt", men fortfarande inte i närheten av 05´s monstersommar tack och lov. Jag är lycklig över de senaste ljuvligt regninga dagar som vi fått tillfälle att åtnjuta då luften känns sval och ren.(mindre ljuvligt för de översvämningsdrabbade, givetvis,de måste ju ha det så rasande jobbigt, arma människor.)

Jag gillar regn... när det inte har regnat på några veckor så saknar jag det och känner en märklig lätt oro någonstans i mig själv. Nu har jag tyvärr förlorat vårt fina paraply inne på citygrossisten, så långa promenader i regnet blir nu betydligt mer...blöta... och en smula mer hälsovådliga.
Nåväl... huvudsaken för mig är att det regnar.

Regn är sådan nederbörd som endast består av vattendroppar. Dropparnas radie varierar normalt mellan 0,05 och 3,0 mm. Vid vanligt regn är dropparna större än 0,25 mm. Vid mindre droppar är det duggregn.

Transformers är en film vars egentliga behållning är de gigantiska CGI-robotarna som dundrar, fumlar och charmar sig omrking i ca 30% utav filmen.
Och de resterande 70%?
Well... om jag säger såhär... Filmen är baserad på den tecknade med samma namn som visades 1984, riktad till väldigt små pojkar. Handlingen kretsar kring stora robotar från yttre rymden som på grund av tragiska och expotlionsartade händelser befinner sig på jorden, och det finns två typer av robotar: "Autobots" de goda och "Decepticons" de onda. Ja, egentligen finns det betydligt fler typer, som "Dinobots" mfl, men de dyker aldrig upp i filmen.

Pga att denna film är skapad av de grabbar som under åttiotalet satt med halvöppna munnar och nollställda ansikten framför TVn, lekte med de dyra leksaksrobotarna som barn, och då med andra fd barn i åtanke som publik så blir ju resultatet därefter; många fantastiska specialeffekter, många explosioner, och följande överåldrade, "vinnande" recept:

• Huvudrollen är den nördiga och lätt impopuläre MEN ambitiöse och smarte Sam Witwicky. Han är givetvis förälskad i den vackra Michaela som visar tvivelaktigt omdöme då hon är tillsammans med den klyschigt blåsta och muskulöse sportaren i klassen. Ja.. det kommer att gå precis så som ni har gissat.. för; i hollywood är det män som styr, och när det är grabbiga nördar som skriver manuset, så är det deras impopulära tonårsjag som förgäves suktade efter den vackra cheerleadern, som äntligen vinner.
  

• Michaela. Jag nämnde ju henne där ovan, och det är inte så mycket mer än så...Om tjejen som spelar henne faktiskt även är en bra skådespelare framgår tyvärr inte av filmen... Hennes karaktär är reducerad till ett trånobjekt, den heta bruden, musan, den platta blottade magen, en passiv drivkraft som då och då klämmer ur sig en replik. Och det är verkligen sorgligt att se.
  

• En sidestory som utspelar sig i Iran, där Amerikansk militär blir attakerade av de onda decepticons.

• En till Het Brud.
• Och ytterligare en Nörd för att matcha henne... denna gång ännu nördigare eftersom han är det "sämsta"; Svart, Fet och Oskuld.

Ju mer jag tänker på det destå mer äcklad blir jag tyvärr av alla klyshor och den enorma bristen på nyans i storyn samt karaktärskildringar. Jag blir äcklad när jag tänker på det ivriga och ogenerade produktplacerandet ( vid ett tillfälle diskuteras Nokia i ca en minut...smidigt).
Jag blir äcklad när jag tänker på romantiserandet av militären: "You´re a soldier now!!", och det rör sig om att dö ärofyllt hit och dit. Och givetvis blir jag äcklad av den illa hanterade sexismen.

Nu får jag inte tänka mer på det där, för i övrigt blev jag stormförtjust i filmen.
Ja, jag väljer helt enkelt att blunda för dessa dödssynder då resten av filmen gav mig en charmig och kittlande bergochdalbanefärd, som jag ohämmat njöt av hela tiden.
Och jag är kär i robotar.

med Debussys toner som lent glider genom högtalarna, och jag fokuserar bäst jag kan på gårdagens otippade kolonilottspromenad.
(Här kan ni som varken är intresserade av små förtjusande promenadupptäkter, kolonilotter, insikter i miniformat - ja, insikter, inte insekter- sluta läsa och hoppa över till ett senare inlägg som kanske eventuellt mot all förmoden, skulle kunna underhålla er en smula.)
Jag hade följt min sambo till tunnelbanan, planerade att sedan ta mig till ica... som kl 08:00 dagen efter midsommar givetvis inte var öppen... varvid jag valde att ta en promenad, vilket ju nästan alltid är att rekommendera, förutsatt att omständigheterna är iallafall relativt gynnsamma.

Så, jag traskar iväg på en stig som jag inte har utforskat tidigare där stöter jag på följande skylt:

Jag hann tänka något om hur typiskt det var med människor som ska märka ut att just den här delen av jorden minsann är min, och den får ingen annan andas på, tills jag läste följande rad: "Du är välkommen att promenera igenom vårt område och njuta av odlingsprakten..." jag blev bannemig snudd på tårögd och bestämde mig omgående för att ta en promenad i njutningens tecken.

Sagt och gjort.

Luften var fortfarande fräsch och oförstörd då alla stockholmare förutom vi hade tagit sig ut till sin landställen istället för att köa omkring på gatorna. Och vädret var precis perfekt.

Låt det bli känt att jag gillar färg. Och det gör naturen med.


Jag älskar även regn och dagg, därför är jag en sucker för den här typen av syner.


Lila, allvarligt.. vad kan slå LILA??


Jag fick ett oväntat och oönskat besök som senare, ganska bryskt, blev ivägsjasat.






...fin va?


Kolla in vilka tjusiga Krusbär!


Denna vackra blomma kanske ser blå ut nu, men den har i verkligheten en mustigt vacker Lila färg.
( min mobilkamera är bra på många sätt, men att återge färger i all deras prakt, är tyvärr inte dess starkaste sida.)


Närbild.
Så kitschig att det nästan borde vara kriminellt, och ändå så imponerande vackert.
Jag älskar det.


Den här typen av överdådigt puffiga rosor hade jag väldigt svårt för som barn.







Jag hann inte njuta länge av färgprakten innan jag nästan klev på nästa snigel...

...dock snäppet mindre söt.. och något mer lik en bajskorv.


En mumla är icke att förakta. Jag är svag för humlor, de ser så mysiga ut att jag blir tårögd.


Och här har vi förutom de klassiska maskrosbladen, lite gräs och söta förgätmigej.
(som även var min barndoms favoritblomma, tillsammans med stymorsviol..nu vet du det.)


Lite tjusiga och omogna vinbär som på klassiskt tonårsmanér vägrade att göra som jag ville
och vajjade istället frenetiskt med de lätta brisarna.


Kolla in denna charmanta kreativitet!
jag bubblade av förtjusning när jag fotade detta arrangemang.
Här har vi inte bara en egenkonstruerad damm, utav även en ornamentalisk midsommarstång!


Närbild. Med vad som en gång antagligen var en Svensk flagga i topp.
sött va? Jag älskar när folk engagerar sig sådär och pyntar och har sig.


Igen, Rosa och Grönt. Det är bara att respektera vår Punkigt lagda natur.


Vacker blomma, vacker färg... åh vad det vore läckert att ha den här färgen på håret.


Fler droppar. *jag kunde inte låta bli, det är så himla fint.*


På vägen därifrån.