Välkommen till min filmblogg
Jag börjar med en recension som jag postade i den andra bloggen.
Det handlar om Transformers.
Transformers är en film vars egentliga behållning är de gigantiska CGI-robotarna som dundrar, fumlar och charmar sig omrking i ca 30% utav filmen.
Och de resterande 70%?
Well... om jag säger såhär... Filmen är baserad på den tecknade med samma namn som visades 1984, riktad till väldigt små pojkar. Handlingen kretsar kring stora robotar från yttre rymden som på grund av tragiska och expotlionsartade händelser befinner sig på jorden, och det finns två typer av robotar: "Autobots" de goda och "Decepticons" de onda. Ja, egentligen finns det betydligt fler typer, som "Dinobots" mfl, men de dyker aldrig upp i filmen.
Pga att denna film är skapad av de grabbar som under åttiotalet satt med halvöppna munnar och nollställda ansikten framför TVn, lekte med de dyra leksaksrobotarna som barn, och då med andra fd barn i åtanke som publik så blir ju resultatet därefter; många fantastiska specialeffekter, många explosioner, och följande överåldrade, "vinnande" recept:
Ju mer jag tänker på det destå mer äcklad blir jag tyvärr av alla klyshor och den enorma bristen på nyans i storyn samt karaktärskildringar. Jag blir äcklad när jag tänker på det ivriga och ogenerade produktplacerandet ( vid ett tillfälle diskuteras Nokia i ca en minut...smidigt).
Jag blir äcklad när jag tänker på romantiserandet av militären: "You´re a soldier now!!", och det rör sig om att dö ärofyllt hit och dit. Och givetvis blir jag äcklad av den illa hanterade sexismen.
Nu får jag inte tänka mer på det där, för i övrigt blev jag stormförtjust i filmen.
Ja, jag väljer helt enkelt att blunda för dessa dödssynder då resten av filmen gav mig en charmig och kittlande bergochdalbanefärd,
Och jag är kär i robotar.
Det handlar om Transformers.
Transformers.
Transformers är en film vars egentliga behållning är de gigantiska CGI-robotarna som dundrar, fumlar och charmar sig omrking i ca 30% utav filmen.
Och de resterande 70%?
Well... om jag säger såhär... Filmen är baserad på den tecknade med samma namn som visades 1984, riktad till väldigt små pojkar. Handlingen kretsar kring stora robotar från yttre rymden som på grund av tragiska och expotlionsartade händelser befinner sig på jorden, och det finns två typer av robotar: "Autobots" de goda och "Decepticons" de onda. Ja, egentligen finns det betydligt fler typer, som "Dinobots" mfl, men de dyker aldrig upp i filmen.
Pga att denna film är skapad av de grabbar som under åttiotalet satt med halvöppna munnar och nollställda ansikten framför TVn, lekte med de dyra leksaksrobotarna som barn, och då med andra fd barn i åtanke som publik så blir ju resultatet därefter; många fantastiska specialeffekter, många explosioner, och följande överåldrade, "vinnande" recept:
- Huvudrollen är den nördiga och lätt impopuläre MEN ambitiöse och smarte Sam Witwicky. Han är givetvis förälskad i den vackra Michaela som visar tvivelaktigt omdöme då hon är tillsammans med den klyschigt blåsta och muskulöse sportaren i klassen.Ja.. det kommer att gå precis så som ni har gissat.. för, i hollywood är det män som styr, och när det är grabbiga nördar som skriver manuset, så är det deras impopulära tonårsjag som förgäves suktade efter den vackra cheerleadern, som äntligen vinner.
- Michaela. Jag nämnde ju henne där ovan, och det är inte så mycket mer än så...Om tjejen som spelar henne faktiskt även är en bra skådespelare framgår tyvärr inte av filmen... Hennes karaktär är reducerad till ett trånobjekt, den heta bruden, musan, den plata blottade magen, en passiv drivkraft som då och då klämmer ur sig en replik. Och det är verkligen sorgligt att se.
- En sidestory som utspelar sig i Iran, där Amerikansk militär blir attakerade av de onda decepticons.
- En till Het Brud.
- Och ytterligare en Nörd för att matcha henne... denna gång ännu nördigare eftersom han är det "sämsta"; Svart, Fet och Oskuld.
Ju mer jag tänker på det destå mer äcklad blir jag tyvärr av alla klyshor och den enorma bristen på nyans i storyn samt karaktärskildringar. Jag blir äcklad när jag tänker på det ivriga och ogenerade produktplacerandet ( vid ett tillfälle diskuteras Nokia i ca en minut...smidigt).
Jag blir äcklad när jag tänker på romantiserandet av militären: "You´re a soldier now!!", och det rör sig om att dö ärofyllt hit och dit. Och givetvis blir jag äcklad av den illa hanterade sexismen.
Nu får jag inte tänka mer på det där, för i övrigt blev jag stormförtjust i filmen.
Ja, jag väljer helt enkelt att blunda för dessa dödssynder då resten av filmen gav mig en charmig och kittlande bergochdalbanefärd,
Och jag är kär i robotar.
Kommentarer
Trackback
