FILM

Är man intresserad av film, så har man en tendens att reagera på andras filmsmak om den inte överensstämmer med den egna... speciellt när det kommer till recensioner och uttalanden kring film.. så därför vill jag här presentera topp tio av de filmer som jag tycker bäst om och de som jag tycker sämst om, av olika kategorier och utan direkt inbördes ordning.

• Amelie från Montmartre. Meningen med livet avslöjades med denna film.. en vän till mig hävdar med bestämdhet att folk som ogillar denna film inte kan vara annat än riktigt dumma i huvudet... det var hon som sa det... och jag .. som citerar.
  

• Spirited Away : briljant, vacker och ingenting för de som är rädda för filmer med färg.
  

• An American Werewolf in London. VIdeokasettomslaget som stod och trängdes med de andra i kioskens lilla hyr-avdelning präntade sig våldsamt in i min minnesbank. nästan 20 år senare såg jag filmen och blev förälskad i dess charm. Och de för tiden mycket unika specialeffekterna.
  

• Dog Soldiers : det är extremt sällan som jag faktiskt gillar en action/skräckis.... därför så var det en revolutionerande upplevelse att finna sig fullständigt fängslad framför filmen /tänk så många F jag fick in i den meningen!/ bara det i sig, samt den snygga varulvstolkningen ger den här filmen högsta betyg.
  

• A Clockwork Orange: Brutal, fruktansvärd och snygg. Sist jag räknade antalet gånger som jag har sett filmen så kom jag upp till 21... då var jag 16 år gammal.
  

• Tokyo Godfathers : jag var skeptisk under de första fem minutrarna.. men när jag väl lämnat min bizarra och ogrundade skepsis så njöt jag, varje underbar jäkla minut njöt jag och önskade att filmen inte skulle ta slut.
  

• The Station Agent : Lågmäld, underbar, mänsklig, charmig, värmande, underbar, hjärtknipande, vacker, har jag skrivit "Underbar" redan?
  

• Lola Rennt : Snygg, inspirerande, hispig, lekfull, detaljrik, charmig.. det var på den tiden det fanns D-mark, ni vet.
  

• Det spökar på Hill House : jag såg den för första gången mitt i natten och blev fascinerad över den bizarra stilen och den bubblande dramatiken. Dessutom producerade den en hel del rysningar, vilket få skräckfilmer i samma ålder lyckats med. Bara en sådan sak.
  

• Trion från Belleville: Kan för många ses som en lättsam bagatell.. men den är så mycket mer är det. Den är späckad med symbolism, skönhet, karikatyrer, mänsklighet och värme.
  

• Alone in the dark :förvånansvärt och förfärande dålig actionfilm som kanske någonstans ville vara skräckfilm. Baserad på ett dataspel... vilket borde ge en hint om eventuell brist på behållning.
  

• Samtliga Austin Powersfilmer: Ja... samtliga.
  

• Clueless : inte ens som tonåring fann jag den underhållande.
  

• Dark Wolf : Tro mig kära läsare... mina förväntningar inför denna film var riktigt låga redan när jag stod i videobutiken med DVD-omslaget i min hand.. givetvis skulle det visa sig att det faktiskt var möjligt för den att vara sämre än vad mina griniga misstankar muttrat.
  

• Grease 2 : Innehåller förvisso en ung Michelle Pfiffer, för de som gillar sådant... men i övrigt är den så dålig att den endast kan ha ett kitsch-värde.
  

• Happy Gilmore: jag har försökt att radera den från mitt minne.. jag kan inte minnas en enda gång som jag faktiskt på allvar har velat lämna en biosalong... ja.. förutom vid visningen av detta buskisskämt till film.
  

• Kådisbellan : Ännu en jävla film genom vilken valfri gubbe nostalgiskt bidrar med en "charmig" inblick i en ung mans liv/ barndom/ uppväxt/ tillvaro. Snälla jäkla filmindustri, giv oss någonting nytt!
  

• The Wicker man: En besvikelse.. kan knappt listas som skräck... dessutom så irriterade det mig att när ett samhälle visas i vilket kvinnorna har överhanden, så är de psykotiska blodtörstande hippies.
  

• Pillertrillaren : Jag var kanske 11 år när den här filmen visades i svenska biografer.. och redan då var det något som sade mig att filmen nästan garanterat var kass... men eftersom jag hade en mycket dominant vän som hade mycket dålig filmsmak/ inte ville se annat än svensk film, så följde jag med in i biomörkret.. och åh... det var som om man hade tagit alla klyschor som man kunde uppbringa från 80talets feelgoodfilmer, och geggat dem samman till en 90talsröra... unikt, förvisso.. men ändå så dåligt.
  

• I know what you did last summer : En gammal god vän gav mig ett biobesök i födelsedagspresent... och vi genomled denna osannolikt trista rulle som gled på 90talets överhypade scream-våg.